Sida 54
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Jag kan inte väcka dem,» beklagade hon sig; »de äro som döda!»
»Hör du,» yttrade klockaren med tvunget lugn, »mins du, om den der herrns dräng på aftonen var inne i köket?»
»Ja, han var i köket under hela tiden fanjunkaren var här inne.»
»Mins du om han, den der drängen nämligen, hade något med sig in, om han bjöd på något i köket?»
»Jag vill minnas, att den der drängen, som var en lång karl med stygg uppsyn, också hade en butelj, och att han bjöd drängen och pigan på hvar sitt glas.»
»Ha!» ropade klockaren; »nu vet jag, nu vet jag...»
»Du tror då, att den der främmande herrn, att den der fanjunkaren...»
»Är just den der djefvulen som nu grasserar i kyrkan!» inföll klockaren, gnuggande händerna mot hvarandra så det smattrade i fingerlederna.
»Nu, hustru, behöfs om någonsin mod och rådighet,» tillade klockaren beslutsamt; »du springer gångstigen öfver ängen till Tunström, vår måg... du säger honom hvad som är å färde och ber honom hals öfver hufvud hasta till kyrkan.»
»Och du?» sade hustrun, utbristande i tårar. »Du går inte ut förrän jag kommit tillbaka?»
»Nej,» svarade mannen, i det han satte ljus i en lykta.
»Du lofvar mig det, kära goda Malm!» fortfor hon under största ångest.
»Ja, ja, men spring, spring!... Jag skall emellertid söka väcka mitt folk... Men fort, fort! Det gäller min tjenst, ja mycket mer än den, det gäller vårt goda namn och rykte!»
Så talande skyndade han ut med lyktan i ena handen och med den andra ledande sin hustru, som knappast förmådde stå på benen.
Sedan han följt henne till gångstigen, som bar till länsmannens närbelägna gård, och sett henne aflägsna sig, sprang han in i köket för att väcka pigan. Hon låg i full feber och yrade. Han rusade in i drängkammaren. Sak samma med drängen.
Pigan och drängen hade, liksom deras husbonde, varit föremål för den försåtligaste frikostighet, och ingen räddande engel hade i tid räckt mjölkskålen till deras läppar.
Källa: Project Runeberg ·
