Sida 109
FJÄRDE KAPITLET.
Aristokratisk reaktion och insurrektion.
De privilegierade erhålla nya förmåner. Statsbristen. Calonnes reformförslag. 1787 års notabelförsamling. Parlamentets motstånd. Riksständerna utlofvas den 19 Nov. 1787. Nya förvecklingar med parlamentet. Parlamentets rättighetsförklaring (den 3 Maj 1788). Statskuppen den 8 Maj. Parlamenten och adeln i provinserna uppresa sig mot konungamakten. Kyrkomötets opposition. Regeringsbeslutet den 5 Juli 1788. Flygskriftsliteraturen om riksdagens sammansättning. Briennes fall. Neckers andra ministär. Parlamenten återställas. 1788 års notabelförsamling. Regeringsbeslutet om tredje ståndets fördubbling (27 Dec. 1788). Riksdagskallelsen. Valkretsarnes cahiers. »1789 års idéer.»
Neckers fall bildar en afgörande vändpunkt i Ludvig XVI:s regering. Han hade nu förlorat all smak för reformministrar, och från denna tid förstodo den gamla ordningens anhängare att genom hofkretsarne fullständigt leda honom i enlighet med sina syften. Visserligen afled Maurepas redan den 21 November 1781, men han hade så skickligt beredt vägen för reaktionen, att denna äfven utan honom kunde hafva sin gång. Vergennes, som nu, då Ludvig ej tillsatte någon ny premiärminister, fick ett stort inflytande äfven på de inre angelägenheterna, var ej häller egnad att gifva sakerna en annan riktning, ty han var ifrig vän af en stark konungamakt och misstrodde därför tidens liberala sträfvanden. Också nöjde man sig ej ens med att förhindra alla reformer; under de år som nu följde finner man att de privilegierade t. o. m. förstått att gifva ytterligare utsträckning åt de bestående orättvisorna och missbruken.
