Sida 167
FÖRSTA KAPITLET.
Det gamla samhällets fall.
Begynnande anarki. Riksdagens sammansättning. Det stora antalet jurister inom det tredje ståndet och följderna häraf. Mirabeau. Regeringens brist på förutseende. Riksdagens öppnande. Striden om fullmaktsgranskningen. Tredje ståndet förklarar sig för nationalförsamling (17 Juni). Neckers plan. Eden i Bollhuset den 20 Juni. Den kungliga seansen den 23 Juni. Ståndens förening den 27 Juni. Hofvets statskupp. Uppror i Paris 12—14 Juli. Konungen i Paris. Allmän anarki. Besluten den 4 Augusti.
»Natten mellan den 14 och 15 Juli 1789 lät hertigen af Larochefoucauld-Liancourt väcka Ludvig XVI för att meddela honom Bastiljens eröfring. ’Det är då en revolt’, sade konungen. ’Sire’, svarade hertigen, ’det är en revolution’. Händelsen var ännu mera allvarsam ... Det var icke en revolution, utan en upplösning af samhället».
Denna upplösning hade i själfva verket tagit sin början redan före den tidpunkt, som man vanligen anger såsom revolutionens begynnelse. Vi hafva sett de första yttringarna däraf i den aristokratiska insurrektionen, och det exempel, som de förnäma klasserna därmed gifvit, följdes snart af de lägsta.
I 10 år hade Frankrike före revolutionen lidit af missväxter, och 1788 tillkom äfven en fruktansvärdt sträng vinter. Hvilken nöd detta skulle åstadkomma inom ett land, där under vanliga år sädesproduktionen var otillräcklig, och en stor del af befolkningen lefde i den yttersta fattigdom, är lätt att
