Sida 325
FJÄRDE KAPITLET.
Konungadömets fall.
(Den lagstiftande församlingen.)
Den lagstiftande församlingens sammansättning. Feuillanterna. Centern. Girondisterna. Berget. Paris’ nya kommunalstyrelse. Ministären. Den lagstiftande församlingens öppnande. Tvångslag mot de edvägrande presterna. Krigsfrågan. Tvångslag mot emigranterna. Narbonne. Gironde-ministären. Krigsförklaringen. Tillståndet i landet. Misslyckandet af fransmännens anfallsplan. Girondeministärens störtande. Den 20 Juni. Lafayette i Paris. Pétions suspension. »Fäderneslandet i fara». Hertigens af Braunschweig manifest. Den 10 Augusti. »Kommunens» diktatur. Septembermorden. Den lagstiftande församlingens upplösning.
Mera olämpliga stadganden kunna svårligen tänkas än de, genom hvilka den konstituerande församlingens medlemmar utestängde sig själfva från riksdagen och ministären. På grund af författningens bristfällighet, konungaparets missnöje därmed och den anarkiska förvildningen var det en oerhördt svår uppgift att då i Frankrike utveckla en verklig frihet, men det hade dock kanske kunnat lyckas, om de män, som där utsått frihetens ömtåliga frön, äfven fått vårda deras första groning. De hade åtminstone börjat få en aning om svårigheten i att föra ett folk från seklers ofrihet till frihet, de voro uppriktigt tillgifna den författning, de själfva skapat, utan att dock nu mera alldeles förbise, att den behöfde förbättras, och de voro de enda i det dåvarande Frankrike, som fått praktiskt försöka sig med politisk själfstyrelse. Nationens flertal delade också, på det hela taget, deras uppfattning. Sedan jordfrågan en gång väl blifvit löst, önskade bönderna
