Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Noter till första boken.

I) (Hänvisning fr. s. 17.) En verkligt historisk uppfattning af l’ancien régime kan först sägas hafva kommit till stånd genom Tocqueville: L’ancien régime et la révolution, Paris 1856. På den grundval, som lagts i detta arbete, har Taine byggt vidare genom första afdelningen af Les origines de la France contemporaine: L’ancien régime, Paris 1875, och tack vare detta arbete har Frankrikes tillstånd före revolutionen erhållit en sådan belysning, att knappast det inre lifvet under någon historisk period torde ligga klarare för efterverlden än under denna. Möjligen kan dock anmärkas, att Taine har underskattat konungadömets betydelse för Frankrikes utveckling samt något öfverskattat värdet af de filantropiska ansatser, som före revolutionen gjorde sig gällande hos den franska aristokratien. Sorel: L’Europe et la révolution française. I. Les mœurs politiques et les traditions, Paris 1885, har i det förra hänseendet skipat fullständig rättvisa, och har dessutom den stora förtjänsten att i sin undersökning hafva gått utom Frankrike, hvarvid han dock ej torde kunna frikännas från en viss ensidighet i uppfattningen af de öfriga europeiska staternas tillstånd, hvilket han framställer såsom lika otillfredsställande som Frankrikes. I följd häraf har han knappast till fullo förklarat, hvarför revolutionen just utbröt i detta land, ehuru han hvad angår revolutionens positiva orsaker bättre lyckats häri än någon annan författare. Chérest: La chute de l’ancien régime, Paris 1884—6, lemnar en god utredning af de feodala bördorna. En sådan finnes ock hos Doniol: La révolution française et la féodalité, Paris 1874; dock röjer sig hos denne författare nog mycket den äldre franska skolans ohistoriska uppfattning af feodalismen. Babeau har genom sina på samvetsgranna forskningar grundade arbeten: Le village sous l’ancien régime, Paris 1870, och La ville sons l’ancien régime, Paris 1884, spridt ljus öfver de franska kommunala förhållandena under denna tid; han torde dock se dem i något för fördelaktig dager och särskildt öfverskatta de spillror af kommunal själfstyrelse, som på 1700-talet återstodo i Frankrike. Ett ganska märkeligt och i många fall upplysande arbete är trots sin stora ensidighet och starka (reaktionära) partifärg Granier de Cassagnacs: Histoire des causes de la révolution française, Paris 1850, hvilket