Sida 140
Noter till första boken
går ut på att bevisa, att revolutionen ej framkallades af något behof hos folket utan genom otidiga reformförsök och de privilegierades opposition (i det sista ligger en viss sanning). Åtskilliga detaljupplysningar finnas hos Raudot: La France avant la révolution, Paris 1847 och flere förtjänstfulla utredningar af förhållandena under l’ancien régime har äfven lemnats af Loménie: Les Mirabeau. Nouvelles études sur la societé française au XVIII siècle, Paris 1870. Med afseende på finansernas ställning under denna tid förtjänar i synnerhet att rådfrågas: Bailly: Histoire financière de la France, jusqu’à 1786, Paris 1830. Schäffner har skrifvit Geschichte der Rechtverfassung Frankreichs, Frankfurt am M. 1859, och Sybel i Geschichte der Revolutions-Zeit, Düsseldorff 1877, samt Häusser i Geschichte der französischen Revolution hafva lemnat goda öfversigter öfver samhällstillståndet före revolutionen. Af samtida framställningar har jag i synnerhet rådfrågat: Rénauldons: Traité des droits seigneuriaux, 1765 (en hufvudkälla för kännedomen om de feodala rättigheterna på 1700-talet); Turgots framställningar till regeringen under hans intendentur (hvari bl. a. utredes de franska jordbruksförhållandena), hans edikt och hans svar på storsigillbevararen Miromesnils anmärkningar mot lagen om les corvées — alt i hans samlade skrifter; Neckers Compte rendu, och De l’administration des finances de France, 1785, och Arthur Youngs: Voyages en France pendant les années 1787—9, Paris 1794. En hufvudkälla för kännedomen om l’ancien régime utgöra slutligen: Les cahiers des sénéchaussées et bailliages i Archives parlementaires, se Not XI, och den under revolutionen utgifna räkenskapsboken öfver hemliga hofutgifter, Le livre rouge, är synnerligt belysande för hoflifvet. Att erhålla en noggrann kännedom om det gamla Frankrikes sociala förhållanden, är emellertid, enligt hvad äfven franska författare erkänna, ytterst svårt. Tocqueville söker orsaken härtill i den radikala omstörtning som revolutionen åstadkom, men Chérest anser, att orsaken härtill bör sökas i själfva det gamla samhällstillståndet, som till stor del hvilade på obestämda och olikartade sedvänjor, hvarför svårigheterna voro nästan lika stora för samtiden. Häraf följer ock, att man vid hvarje skildring af det gamla Frankrike har att ihogkomma tillvaron af en mängd undantag.
II) (Hänvisning fr. sid. 21.) Frankrike var med afseende på saltskatten indeladt i följande områden: 1) les pays de grandes gabelles; 2) les pays de petites gabelles, som fingo saltet för halfva priset; 3) les pays de salines (i Ö. Frankrike), som fingo för billigt pris taga sitt behof däraf från vissa bergverk; 4) les pays rédimés, hvilka under Henrik IV i det närmaste friköpt sig från denna skatt; 5) les provinces franches, några förnämligast vid hafvet belägna provinser, som aldrig hade varit underkastade saltskatten; samt slutligen 6) le pays de quart-bouillon, som hade egna
Källa: Project Runeberg ·