Sida 221
ANDRA KAPITLET.
Nydaningsverket.
Rättighetsförklaringen. Partierna inom församlingen (höger, venster och center). Tvåkammarsystemets förkastande. Det suspensiva vetot. Upphetsningen i Paris. Nationalgardet. Camille Desmoulins, Danton, Marat. Nöden i Paris. Uttåget till Versailles den 5 och 6 Oktober. Konungens och nationalförsamlingens förflyttning till Paris. Klubbväsendet. Mirabeaus första försök att stäfja anarkien. Beslutet om kyrkogodsen. Förkastandet af det parlamentariska styrelsesättet. Den nya förvaltningsorganisationen. Det nya rättsväsendet. Presterskapets civilkonstitution. Undervisningsväsendet. Markis de Favras. Federationsfesterna. Adelskapets upphäfvande. Festen den 14 Juli 1790. Hotande militäranarki. Bouillé i Nancy. Den nya härorganisationen. Nya oroligheter.
Så snart redaktionsarbetet på besluten af den 4 Augusti blifvit afslutadt, återgick nationalförsamlingen med förnyad ifver till behandlingen af rättighetsförklaringen. Vid sidan af det ursprungliga, lafayetteska förslaget framlades härunder ett dylikt af en redigeringskomité, som församlingen tillsatt och i hvilken Mirabeau var medlem, men äfven flere enskilda deputerade framkommo med formliga förslag eller utredningar i ämnet. Bland dessa förtjänar i synnerhet att märkas Mouniers och Sieyès’. Den förre ville ej, att förklaringen skulle vara »metafysisk», utan fastställa hvad som bäst passade för Frankrike; han definierade friheten såsom »intet annat än säkerhet till egendom och person», uppvisade med historiens tillhjälp, att en dylik säkerhet äfventyrades lika mycket genom en oinskränkt folkmakt som genom enväldet samt att dessutom det senare lätt framgår ur den förra, och fordrade därför med Montesquieu en fördelning af samhällsmyndigheten. Den
