Sida 138
4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
historien om revolutionens förlopp att närmare utreda, men af den föregående undersökningen torde framgå, att så vill de ena som de andra till stor del kunna ledas till baka till dessa cahiers, hvilka så kraftigt återspegla det franska folkets dåvarande tankelif.
De visa oss, att detta folk mer än något annat var medvetet om behofvet af den hittillsvarande europeiska samhällsordningens ombildande till större ändamålsenlighet, men de visa ock, att det härvid ej nöjde sig med att inom förnuftiga gränser söka inskränka den intressenas strid, som utgör den sinliga tillvarons grundvilkor, utan ville organisera samhället på den falska förutsättningen, att en sådan strid ej alls existerade eller åtminstone var en lätt afhjälpt abnormitet. Följden blef naturligtvis ej, att de brutala krafterna försvunno, utan att de lösgjordes. I stället för en frihet, som ej skulle skada någon, fick man frihet för våldet och ondskan att fritt drifva sitt spel. I stället för den harmoni, som utgjorde på en gång målet och förutsättningen för det nya samhället, uppstod skräckväldet, en kamp för tillvaron så vild och så grym, att historien sällan haft att uppvisa något motsvarande.
Källa: Project Runeberg ·