Sida 96
4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
Sålunda utgafs redan några dagar efter Neckers afsked det beryktade reglemente, i kraft hvaraf de oadliga först blefvo fullständigt och genom lag utestängda från officersplatser, ja t. o. m. medlemmar af nyadlade familjer fingo dela samma lott; denna ordning bekräftades sedermera ytterligare genom en 1788 utgifven ordonans, och genom denna beröfvades ofrälse och lågadliga officerare äfven den möjlighet de förut haft att uppnå generalsgrad, i det såsom vilkor härför uppstäldes att hafva varit öfverste, hvilken värdighet var förbehållen högadeln. Ehuru man ej återfunnit själfva förordningarna, är det dock af flere samtida vittnesbörd otvifvelaktigt, att vid denna tidpunkt äfven parlamenten från sig utestängt ofrälse eller nyadlade personer, (d. v. s. att en medlem, som ej lemnade sitt ämbete i arf åt sin son, endast fick sälja det åt en person af gammal adel) och drottningens kammarfru, madame Campan, berättar i sina memoarer, att det nu blef en gällande grundsats vid hofvet, att alla mera inkomstbringande andliga sysslor skulle förbehållas personer af adlig börd. De privilegierades gynnade ställning med afseende på skatteväsendet, redan förut så förderflig för landets finanser, blef vid denna tid ännu mer tillgodosedd. Vi hafva sett, huru Necker uppkallat parlamentets motstånd genom ett noggrant utkräfvande af les vingtièmes; i själfva verket hade redan under Ludvig XV:s tid (1772) en undersökning, afsedd att införa strängare kontroller med afseende på nämda skatt, satts i gång; med året 1782 blef emellertid denna helt och hållet afbruten, och den förlust statskassan härigenom led, blef så mycket kännbarare, som den nye generalkontrollören Joly de Fleury sett sig nödsakad att med detta år lägga en ny vingtième till de två redan existerande; den summa, som adeln därefter årligen undansnillade från det allmänna, har uppskattats till ej mindre än 40—50 millioner. Denna tredje vingtième, för
Källa: Project Runeberg ·