Sida 162
1. Det gamla samhällets fall
det han i samråd med modren lät utgå nidskrifter, i hvilka fadrens namn offentligt släpades i smutsen. Detta förmådde markisen, som till en början ämnat låta honom vara i fred, att i förening med fru de Monniers slägtingar utverka flyktingarnes fängslande (14 Maj 1777), och den 7 Juni 1777 inspärrades Mirabeau i en af Vincennes ohyggliga fängelsehålor. Tre och ett halft år tillbragte han här under fruktansvärda lidanden. En mindre kraftig natur skulle genom ett sådant öde blifvit bruten; för Mirabeau blef åter denna pröfvotid en skola, som bragte hans personlighet till mognad. Här i ensamheten gick han till rätta — delvis med sig själf, men ännu fullständigare med detta förvända samhälle, för hvilket han ej alldeles utan skäl kunde anse sig såsom ett offer. Genom polistjänstemännens välvilja erhöll han skrifmaterial och böcker, och sålunda tillkommo dessa ryktbara »bref från Vincennes», af hvilka de flesta voro stälda till Sofie, och i hvilka, då de aldrig voro afsedda för offentligheten, hela hans personlighet, söndersliten som den var af lidelser, men på samma gång full af stora och ädla ansatser, oförbehållsamt träder läsaren till mötes. Men här fullbordade han äfven den skarpsinniga och glödande försvarsskrift för den personliga friheten, som bär titeln »Försök om lettres de cachet och statsfängelser», och sålunda smiddes i detta fängelse, som syntes höra till den gamla regimens starkaste bålverk, ett af de fruktansvärdaste vapen, som någonsin blifvit höjdt mot den samma.
Omsider lyckades man utverka hans frigifning, och den 13 December 1780 lemnade han sitt fängelse. Den utveckling, som detta åstadkommit i hans personlighet, var sådan, att t. o. m. fadren ej kunde undgå att gifva den sitt erkännande, och mellan dem inträdde nu ett slags förlikning.
Källa: Project Runeberg ·