Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 9
Originalsida 9
Originalsida 8
Originalsida 9
8–9

Sida 9

Förord

före revolutionen har tämligen utförligt måst behandlas, ty det är i denna, som den stora rörelsen har sin förklaring, och det är just genom försök att åstadkomma en sådan, som den nyare från Tocqueville och Sybel utgående forskningen i synnerhet fört vetenskapen framåt. Statskuppen af den 18 Brumaire gjorde åter för lång tid slut på ett verkligt parlamentariskt lif inom Frankrike. Efter denna händelse blef det ej längre de inre samhällsfrågorna, utan den yttre politiken, med afseende hvarpå de krafter visade sig verksamma, som af revolutionen kallats till lif inom Frankrike, och konsulatets upprättande kan således anses såsom den naturliga slutpunkten på revolutionen, för så vidt nämligen denna betraktas såsom en social nydaningsrörelse. Hvad den följande tiden angår har det för mitt ändamål synts tillräckligt att lemna några antydningar om det sätt, hvarpå de administrativa och sociala förhållandena af Napoleons herrskaresnille bragtes till stadga efter den våldsamma omstörtning, för hvilken de varit föremål.

Slutligen vill jag nämna, att jag för att underlätta arbetets begagnande af den större allmänheten företagit en delning af de noter, af hvilka jag funnit nödigt att låta det åtföljas. Endast sådana, som ansetts vara af mera allmänt intresse, hafva omedelbart bifogats texten; de, som mera äro afsedda till nytta för dem, som i arbetet söka en introduktion för specialstudier, samt sådana, som innehålla utförligare exkurser, äro sammanförda till slutet af hvarje bok.

Upsala, Februari 1887.

S. J. Boëthius.

Källa: Project Runeberg ·