Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 287
Originalsida 287
Originalsida 286
Originalsida 287
286–287

Sida 287

3. Försök till författningsrevision

Danton invaldes då Mirabeau i dettas conseil général, och ehuru han vid presidentsplatsens besättande fick stå till baka för den förstnämnde, blef han dock medlem af direktoriet. Visserligen ersatte ej dessa uppdrag den fåfängt eftersträfvade ledningen af ministären, men den parisiska departementalstyrelsen kunde dock i kraftiga händer blifva ett mäktigt förvaltningsorgan, särskildt på grund af dess kontrollerande myndighet öfver Paris, all oordnings källa, och Mirabeau dröjde ej att i ordningens intresse använda det inflytande hans herskarenatur från första stund förskaffade honom öfver denna myndighet. Den 26 Februari förmådde han departementets råd att till nationalförsamlingen besluta en adress, i hvilken det förklarade sig ämna upprätthålla lugnet mot de brottsliga fiender därtill, hvilka »med fara att omstörta författningen intala folket att det bör handla genom sig själft, liksom om det vore utan lagar och ämbetsmän». Dessutom genomdref han en — likaledes af honom uppsatt — proklamation till folket, i hvilket detta varnades för uppviglare samt oroligheter såsom varande ännu farligare för de fattiga än för de rika, emedan de skadligt inverkade på näringslifvet.

Innan dessa handlingar hunnit offentliggöras, inträffade händelser, som lemnade ett nytt bevis på deras behöflighet. Den 28 Februari uttågade nämligen en folkhop från St. Antoine, upphetsad genom rykten om anslag mot revolutionen och anförd af den revolutionäre bryggaren Santerre, för att låta Vincennes’ slott undergå Bastiljens öde, men med departementalstyrelsens understöd lyckades Lafayette återställa lugnet. Knappt var detta gjordt, förr än vid själfva Tuilerierna ganska allvarsamma oordningar påkallade hans ingripande. Vid ryktet om de utbrutna oroligheterna hade nämligen en mängd rojalister med dolkar och andra vapen dolda under sina kläder skyndat till slottet, enligt deras egen uppgift för att beskydda den kungliga familjen, men enligt mångas tro för att under den allmänna oron bortföra konungen. De patriotiska centergrenadiererna, som bestridde vaktgöringen, fattade då misstankar, öfverföllo »dolkriddarne» och beröfvade

Källa: Project Runeberg ·