Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 422
Originalsida 422
Originalsida 422
Originalsida 423
422–423

Sida 422

1. Girondens fall

utrikespolitik, så frambragte den franska i Danton en arfvinge till Henrik IV:s, Richelieus och Ludvig XIV:s. Den 31 Jan. 1793 framlade han öppet för konventet sitt program: Frankrikes utsträckning till Rhen och Alperna, de gränser som äro »utmärkta af naturen», och i kraft häraf Belgiens införlifvande. Emellertid förstod han att till formen förlika den öppna eröfringspolitiken med de revolutionära grundsatserna. Han nöjde sig med att af konventet utverka, att det belgiska folket skulle få omrösta angående sitt öde, men i hans hand blef en dylik åtgärd ett lika säkert annektionsmedel som något af den gamla folkrättens. Återkommen till sin »provins», åvägabragte han i förening med de andra kommissarierna, en Lacroix, Camus m. fl., genom mutor, våldsamheter af det franska partiet samt militärisk påtryckning hastigt ett plebescit till förmån för föreningen med Frankrike.

Denna lösning af den belgiska frågan behagade emellertid ej Dumouriez. Han umgicks vid denna tid med planen att genom ett infall i Holland förmå dess »patrioter» till resning och sålunda skaffa Frankrike upprättelse för dess nederlag 1787, och han behöfde af denna orsak kunna räkna på belgarnes goda vilja, men den nya franska realpolitiken hade hastigt till den häftigaste förbittring förbytt den förtjusning, hvarmed de franska »befriarne» först hälsats. Belgiens strängt katolska folk sårades på det ömmaste genom de kyrkliga konfiskationerna, hvilka åtföljdes af den mest vandaliska kyrkoplundring, och den öfver landet lössläppta assignatfloden åstadkom en alldeles motsatt verkan mot den Cambon förespått, då kan kallat assignaterna »det manna, som skulle gifva det belgiska folket smak för friheten». Fransmännens välde i Belgien var därför efter annektionen vida osäkrare än före den samma. Ehuru Dumouriez såväl af dessa orsaker som med anledning af den förstöring Paches krigsförvaltning bragte öfver hans armé, alt häftigare uppretats mot jakabinerna, undveks dock en brytning mellan honom och Danton. Denne behöfde för sina afsigter den genialiske fältherren och stödde

Källa: Project Runeberg ·