Sida 427
1. Girondens fall
detta manifest genast meddelades konventet i dess helhet, och han samt Lacroix begåfvo sig skyndsamt till Dumouriez för att söka åvägabringa en försoning. Innan de hunnit fram, hade denne genom ett slag mot österrikarne sökt rädda Belgien, men den 18 besegrats vid Neerwinden. Två dagar därefter egde mötet rum, och Danton förmådde verkligen Dumouriez att i ett nytt bref begära att närmare få förklara sig. Men knapt hade Danton afrest med detta bref, förr än Dumouriez beslöt att i spetsen för sin armée undertrycka jakobinernas välde i Paris och återställa 1791 års författning. För att därvid ej oroas af österrikarne öppnade han med dem en hemlig underhandling, hvars resultat blef, att han lofvade utrymma Belgien, som han ej längre ansåg sig kunna försvara. Vid underrättelsen om nederlaget hade konventet (den 25—26 Mars) tillsatt ett nytt försvarsutskott af 25 medlemmar (9 girondister, 9 af centern och 7 af berget, däribland Danton och Robespierre) och så snart Dumouriez’ första bref blifvit bekant, afsändt Beurnonville och 5 konventskommissarier (däribland Camus och Carnot) för att kalla honom inför konventet. Men Dumouriez lät den 1 April fängsla sändebuden (utom Carnot) och utlemna dem till österrikarne. Då han därefter uppfordrade sin armé att följa sig, hade han emellertid ej bättre framgång än Lafayette. Han var visserligen i hög grad omtyckt af sina krigare, men ryktet om hans förrädiska underhandlingar med österrikarne afskräckte dem, och den 5 April måste han fly till fienden, åtföljd af några trogna. Bland dem befann sig äfven Egalités son hertigen af Chartres, sedermera konung Ludvig Filip.
Genom dessa händelser uppdrefvos partilidelserna till sin höjd. Girondisterne trodde sig i Dantons förhållande till Dumouriez omsider hafva funnit ett medel att förderfva den väldige demagogen, hvilken alldeles särskildt var föremål för fru Rolands antipatier. Redan den 30 Mars hade de börjat anfalla honom. Förgäfves svarade han med en uppmaning att
Källa: Project Runeberg ·