Sida 434
1. Girondens fall
till verket. Framför alt gälde det att försäkra sig om den beväpnade styrkan i Paris. Santerre hade vid denna tid öfvertagit ett befäl i Vendée och därigenom befriat sig från sin kritiska post i Paris. Konventet hade då föreskrifvit, att befälet öfver nationalgardet skulle tillhöra den äldsta bataljonschefen, men nu öfverlemnade det provisoriska kommunalrådet egenmäktigt befälet åt Henriot (eller som han själf skref sig: Hanriot), en f. d. betjänt, känd för oärlighet och fylleri, men agitatorernas kreatur. Tillika började rådet organisera revolutions- eller sansculottearméen genom att bevilja 40 sous om dagen åt de fattiga medborgare, som under den pågående krisen stannade under vapen, och slutligen befalte det revolutionskomitéen att låta häkta Roland, Clavière och Lebrun.
Under tiden hade konventet sammanträdt. De civila myndigheterna, som det affordrade upplysningar om den rådande oron, betygade alla, att Paris var i resning, och snart gaf larmkanonens ljud en bekräftelse på deras ord. Då var Vergniaud nära att genomdrifva Hanriots inkallande, men denna åtgärd, som möjligen kunnat blifva ödesdiger för upproret, förhindrades af Danton, som med sin vanliga våldsamma vältalighet yrkade, att man i stället skulle tillfredsställa Paris genom att afskaffa tolfmannakommissionen. Modfäld erbjöd Rabaud-St. Etienne sitt och sina kamraters tillbakaträdande, men innan något beslut hunnit fattas, började petitionsstormen. Emellertid kommo underrättelser, att en del af nationalgardet visade lust att upprätthålla ordningen i stället för att deltaga i upproret och härigenom höjdes i någon mån girondens mod. Vergniaud förmådde konventet att genom en tacksamhetsadress till Paris’ sektioner söka ytterligare vinna borgerskapets välvilja, och då tumultet inom konventet alt jämt tillväxte, i det oupphörligt nya petitionerande skaror inströmmade i dess sal, fordrande ej blott tolfmannakommissionens afskaffande utan ock de 22 girondisternas ställande inför rätta, uppmanade han församlingen att följa honom ut för att söka skydd hos nationalgardet. Åter svek dock modet högern och centern; endast några få följde honom, och han måste därför återvända med oförrättadt ärende, och nu biföll konventet ett af Barère i välfärdsutskottets namn framstäldt
Källa: Project Runeberg ·