Sida 542
Noter till tredje boken
Beugnots memoarer (utg. 1866), Riouffes (utg. 1794 l. 5) och Beaulieus samt Dauban: Les prisons de Paris sous la révolution, Paris 1870. Dauphins sorgliga saga har efter offentliga urkunder utredts af Chantelauze: Louis XVII, Paris 1884. Om Ludvig XVI:s lif i fängelset har kammartjänaren Cléry (Journal de ce qui s’est passé a la tour du Temple, pendant la captivité de Louis XVI, London 1798) berättat, och om hans sista stunder har Edgeworth efterlemnat en redogörelse (utg. Paris 1814). Om de kungliga fångarnes lif i Tempeltornet finnes ock ett arbete af Beauchesne: Louis XVII, 1852. Lallié har skrifvit: Les noyades de Nantes, 1879, och Dauban: La démagogie en 1793 à Paris, Paris 1867, och Histoire de la rue, du club et de la famine, Paris 1869. Mémoires sur Carnot par son fils, Paris 1861—3, äro af synnerlig vigt för det skede, som behandlas i denna bok. Med afseende på den thermidoristiska reaktionen och direktoriet äro Schmidts anförda arbeten (särskildt Pariserzustände) af stor vigt, och den nyaste sammanhängande framställning af denna tid är Sybels i hans a. a. Tyranniet under direktoriet har efter offentliga handlingar skildrats af Pierre: La terreur sous le directoire, Paris 1887. Goncourt har skrifvit Histoire de la société française pendant le directoire, 1855. Barantes Histoire de la convention (1851—3) och du directoire (1855) är detaljerad och intressant, men ej alltid tillräckligt kritisk och saknar (såsom vanligt i äldre franska historiska arbeten) källcitat. Om det inre förfallet under direktoriets sista tid har Tocqueville i sina Fragments gifvit intressanta vinkar, och genom offentliga urkunder har det belysts af Rocqain i L’état de la France au 18 Brumaire, Paris 1874. Med afseende på Napoleons utveckling och statshvälfningen den 18 Brumaire äro Lanfrey: L’Histoire de Napoléon I, Paris 1867—75, och Jung: Bonaparte et son temps (1881) af intresse. En synnerligt skarpsinnig karaktärsteckning af Napoleon har Taine lemnat i Révue des deux mondes 1887.
II) (Hänvisning fr. s. 400.) Den 2 Januari 1793 beslöts, att året skulle räknas från den 1 Januari, så att år II skulle anses börja den 1 Januari 1793, men den 24 November 1793 faststäldes, att årets begynnelse skulle vara den 22 September, hvarför år I kom att omfatta tiden 22 September 1792—21 September 1793. Året delades i 12 månader, hvar och en på 30 dagar; de benämdes: Vendémiaire, Brumaire, Frimaire (höstmånaderna); Nivose, Pluviose, Ventose (vintermånaderna); Germinal, Floréal, Prairial (vårmånaderna); Messidor, Ihermidor, Fructidor (sommarmånaderna). Hvarje månad delades i 3 afdelningar, hvar och en på 10 dagar, kallade dekader (décades). Dagarnas namn skulle vara: Primidi, Duodi, Tridi, Quartidi, Quintidi, Sextidi,
Källa: Project Runeberg ·