Sida 24
Tionde kapitlet.
Döda språk.
De döda språken kallas så på grund af den graflika stämma, hvarmed de framsägas af den erfarne öfversät-taren. Det dödaste och således vigtigaste af dem alla är latinet, som uppfans af gudinnan Latona. Känner du icke till detta språk, är du beklagansvärd och otjenlig att beträda mången vigtig förtroendepost. Jag vill derfor ge dig anvisning att på kort tid fullständigt inlära det.
Du öfversätter med åsklik stämma till latinet följande skildring:
«Dufvan är skygg. Då Cato major bevisat själens odödlighet, tillsporde han sin omgifning, hvarför de icke indrefvo sina fordringar. Sedan dén skicklige fältherren uppmanat sina uthungrade legioner att modigt rycka an mot fienden, fattade han en fana och begaf sig i ilmarscher till Brindisium, för att derifrån undkomma till Grekland. Milesias från Pennsylvanien var ansedd för att ega en så stark kropp, att han aldrig behöfde begagna kryckor, men om Aristides berättas det att han var så rättrådig, att han aldrig kunde förmås att betala en räkning, derest han icke blef öfverbevisad, att fordringsegaren skulle göra ett förnuftigt bruk af penningarne. Sedan Camillus i sitt tal förliknat sig vid en fackla, ett skepp och en eldig stridshingst, lade han i dagen en sådan högsinthet, att ingen beskylde honom för att försumma något tillfälle att rikta sig på statens bekostnad. Cæsar skränade till Ariovisti legater, att intet, om icke ett naturfenomen, skulle förmå honom att återskänka friheten åt den af honom misshandlade nymfen Omfale.»
Har du lyckats åstadkomma en korrekt öfversättning af ofvanstående, kan du utan fruktan inlåta dig på öfversättningen från latinet. Den lyder så:
«Columba est timidus. Columbus est timissimum. In vino veritas et versio vulgata. Ut supra post festum sunt obscura. Quosque tandem abutere, Catilina, pa-
