Sida 45
Jag erbjöd honom ett par mycket vackra nattofflor, när han hade upplöjt mina utmarker. I ställét för att tacksamt lyfta på sin kask, slog han tofflorna ur min hand och framsträckte en räkning på något öfver nittio kronor!! I min förvirring betalade jag honom, något, hvaröfver jag nogsamt grämt mig.
Ännu ruskigare förekom han mig dock en gång, då han begärde kontant erkänsla för en resa, han i mina ärenden företagit. Visserligen hade han till fullo uträttat sitt. uppdrag; men hade jag icke sjelf betalat hans biljett, försett honom med en cigarr och gifvit honom mina varmaste välönskningar med på färden? Jag vill icke alla resande väl, och då jag nu rent af önskade denne resenär lycka, så beräknade jag denna min välönskan till trettio kronor, hvilken ganska låga beräkning i min kontokurant vållade honom, efter afdrag af hvad hans arbete var värdt, en debitering på 13 kr. 40 öre. Häremot vrenskades han, och af straffvärd godhjertenhet gaf jag efter, samt skänkte honom hvad han i sin oblyghet begärde.
Nu är han emellertid stadd hos mig på lifstid, och jag måste alltså behålla detta svarta vidunder af otacksamhet mot den, som med smärta skrifver dessa rader.
Tacka vill jag då min Adrian! Han vet att ett förnöjsamt sinnelag är mera värdt än gull och silfver! Uerför är han glad, ehuru utfattig.
V.
En hjeltemodig handling.
Jag älskar icke min gamle barndomsvän, direktör J. Puff, ty till hans svagheter kan man med rätta räkna den, att han umgås oförsigtigt med sanningen. Intet är mig förhatligare än lasten lögn, ty huru många menniskor blifva icke olyckliga, tack vare detta fel! ?
Det är derfor jag tror mig ega rättighet på att bli trodd, då jag nu går i min trädgård och nedskrifver den stridsberättelse, hvars hjelte jag nyss blef.
