Sida 41
fullkomligt friskt i tre månader. Derpå lät jag, för att undvika de obehag; som skulle uppstå vid dess bortrutt-nande, med stor kostnad förstena detsamma. Men en liten kärna hade undgått forsteningen, och grodde och slog rot i den saktmodiga qvinnans hufvud, och är nu ett litet vackert träd på öfver tre alnar. Adrian klättrade upp i det häromdagen och plockade äpplen till de-serten, medan jag hvilade i dess skugga. Adrians moder var i början något generad öfver denna ovanliga hårprydnad, men nu är hon fullkomligt van dervid. (Detta är verkligen sant, och jag tål intet tvifvel derom).
I December köper jag julklappar till Adrian och Adrians moder. Den qvarvarande, otröskade säden uppsattes i kärfvar till de små fåglarne. Förliden jul hade jag uppsatt åttio tunnor säd på detta vis. Adrians moder grät af glädje då hon hörde de små fåglarnes skrål. Såsom svenske män egnar och anstår dolde Adrian och jag vår rörelse bakom en höstack, till dess en. massa fåglar samlat sig, då vi rusade fram och sköto de små matnyttiga yrfäna. Såsom præludium till en mycket mörk toddy, smakade de ej oäfvet.
På nyåret släpper jag stundom kreaturen ut på bete. Det händer nämligen att ett och annat grönt grässtrå öf-vervintrat, hvarjemte en del mossor och lafvar verkligen äro ätbara vid ganska låg temperatur.
Min mönsterfarm betraktas^ ännu endast med förundran af mina grannar; men om de visste huru mycket den gifver i ren behållning, tack vare dess rationella skötsel, skulle de kanske få en helt annan tanke om den, som gifver detta svar på de många odalmännens lärgi-riga förfrågningar.
II.
Adrians födelseqväll.
Omhägnad af tusenåriga ekar ligger min mönsterfarm Glädjefrid skyddad för alla de stormar, som vältra Atlantens stolta ångare omkull. Förströelserna på Glädjefrid äro icke många, men stora. Min namnsdag firas
