Sida 44
Detta nya djur kallar jag Kaskett., ty det är af samma kulörthet som Adrians gröna mössa.
Vi använda Kaskett dels såsom trafvare, dels såsom mjölkdjur. Endast jag dricker af denna mjölk, och en gång slog jag nästan i hjäl Adrian, då jag ertappade honom vid försök att bemjölka hornston. Rätt skall vara rätt, är mitt valspråk.
Kaskett skall snart kalfva (= föla). (Huru detta kommer sig, vet jag icke, men är nöjd med blotta faktum). Dess blifvande fölkalf skall jag med varm hand skänka åt den mestbjudande. Affär är affär.
Såsom trafvare är Kaskett oöfverträfflig. Då jag rider fram på henne, svettas jag af något som liknar rädsla, ty hennes hastiga lopp kommer mig nästan att förlora andedrägten — den dyrbaraste af mina drägter. Men ve den, som söker hejda oss! Ty vi äro två mot en — vare detta nog sagdt för den, som förstår att två genom en är ett bråk.
IV.
Kuku.
Förutom min favorittorpare Adrian, har jag äfvcn en parasittorpare, som heter Kuku.
Adrian är storväxtare än de flesta, tack vare några orsaker, som jag verkligen icke känner. Men en till sinnelaget lägre varelse än min parasittorpare Kuku, känner jag icke till. Medan Adrian är nöjd och glad med min vänskap och öfriga naturaförmåner, kräfver Kuku kontant betalning för de tjenster, jag låter honom göra mig. Vore icke min mildhet större än min rikedom, skulle jag för längesedan hafva förafskedat detta jordehjon *), ty hans anspråk öfverstiga mångas tillgångar.
Eller huru skulle jag väl kunna annorlunda bedöma en individ, som är så usel, att han icke ens aktar för rof att kräfva betalning för de småsysslor, jag då och då låter honom förrätta utöfver de stadgade dagsverkena?
Jfr kap. Meteorologi etc.
