Sida 7
Vår odlings framtid
VÄE ODLINGS PEAMTID. 7
lifsfrågor, hvilka återkomma inom hvarje religion, af honom blifnt besvarade på ett sådant sätt, att hela tillvaron, dess grund, lag och ändamål derigenom kommer att framstå i en ny och högre belysning. Kan det nu ådagaläggas, att hufvudinnehållet af kristendomens ifrågavarande nya uppfattning af Gud och verlden måste angifvas vara ett sådant, att den andliga religionen derigenom ytterst blir att bestämma såsom personlighetens religion, så framställa sig sjelfinant ur det sålunda -afgjorda vissa betydelsefulla slutföljder.
Klart är då nämligen, att om personlighetstanken är kristendomens grundtanke och om, enligt hvad vi i det föregående antydt, bemödandet att åt denna tanke bereda insteg allestädes inom det praktiska lifvet kan sägas vara förnämsta syftet för nutidens sträfvanden, så måste detta vår tids reformatoriska arbete erkännas vara lifvadt af kristliga impulser. Tänkandets och forskningens ständigt inträffande kollisioner med de trögt vikande traditionella förestäUningssätten kunna då ej utan vidare skrifvas på räkningen af vår tids »negativa» tendenser, hvilka skola grunda sig i den moderna bildningens »kristendomsfientliga» art, enligt hvad en fäkunnig och trångbröstad uppfattning af såväl bildningens som kristendomens väsende tidt och ofta höres påstå. Tvärtom skall man nödgas medgifva, att de hufvudfrågor, som af den illa beryktade »tidsandan» blifvit ställda främst på dagordningen — frågorna: huru skall på bästa sätt vetande och huru skall frihet kunna meddelas åt allaf — äro oskiljaktigt förbundna med en idériktning, hvars yttersta ursprung måste sökas i kristendomen. Må denna idériktning inom nutiden uppträda under än så skiftande former: såsom fordran af det pffenthga ordets, den religiösa bekännelsens, det sociala och politiska lifvets frihet, såsom yrkande på ett populariserande af vetenskapemas resultater, på upplysningens spridande till massorna, såsom sträfvan att införa borgerlig likställighet meUan könen, att utjemna den alltför skarpa åtskilnaden mellan de olika stånden, att i staternas inre bereda plats åt demokratiska samhällsformer och att i det yttre ombilda verldskartan efter nationalitetsprincipens grundsats — det gemensamma fältropet är dock öfVeraUt, der ett framåtskridande röjer sig: den enéMlde.
Den enskilde personens frigörande i det yttre genom ett hans all- -sidigare beherrskande af naturen och dess krafter samt genom bekämpande af de magter i samhället, hvilka obehörigt inkräkta på individens sjelf bestämmelserätt; i det inre genom fördomars undanrödjande och vetandets utbredande — detta är den tidsuppgift, tiU hvars lösning nutidens största kulturstats samverka, hvar och en inom sitt område. England arbetar härvid företrädesvis för det fria arbetet, Frankrike för det fria statslifvet, i trots af den innevarande periodens politiska ofrihet, Tyskland för det fria tänkandet. Alltefter de trenne
Källa: Internet Archive ·