Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

ETT ÖFVERLÄGGNIKOSÄMNE FÖR KYRKOMÖTET. 171

Vi hafva härmed fdllgjort vår föresätta uppgift att granskande genomgå några hufmddelar af det nya katekesförslaget, för att derutaf dömma, om Komitéen och Presteståndet verkligen lyckats att åstadkomma ett förslag till elementarlärobok i kristendomen, som motsvarar behofvet och tillfredsställer bildningens fordran. Vi hafva dervid icke upptagit till bedömmande den formella uppställningen, om den bör ske, såsom här är skedt, i frågor och svar, eller i kortare satser med tillagda förklaringar i form af noter, — ty beggedera methoder låter sig utan tvifvel använda, ehuru vi föredraga den förra — ^ utan vi haf^a fastat oss hufvudsakligen vid den dogmatiska andan och satsinnehållet, sådant det bUfrit uttryckt i de afdehiingar vi genomgått. De två första hufnidstyckema äro i detta afseende utmärkande för det hela. Afvikelsema från L. i de tre efterföljande äro och ringare. Yi anmärka vid dem endast att 310 fr. hos L. om de odöpta barnens salighet blifvit af K. utesluten, men istället införd en hittills saknad fråga om nattvardsundervisningen och konfirmationen. Hvad nu innehållet och andan af det nya förslaget angår, så är den afgjordt symbolisk och konfessionell, hvilket visar sig i bemödandet att, till motsats med hvad man kallat en nyare tids upplysning och rationalism, i allt närma sig till sjuttonde seklets dogmatik och föreställningssätt samt uttrycken i våra äldre andaktsböcker och i Svebelii katekes. En följd häraf är, att de vigtiga lärorna om Guds enhet och trepersonlighet, om sjmdafallet och menniskonaturens totala förderf genom arfsynden, om rättfärdiggörelsen genom tron på Kristi förtjenst som oss tillräknas, samt om menniskans fullkomliga oförmåga till bättringen, såvida hon icke af Guds heliga ande oupphörligen påverkas ochledes, här framträda obeslöjade i sin ortodoxa forntidsdrägt I detta afseende måste vi tillerkänna komitéförslaget en symboliskhet och trohet» som öfvergår L:s, ehuru äfven denne ej kan anses skyldig till någon egentlig afrikelse från systemet. Deremot har K. och Prst. visat stor sorgfaUighet att ur sin lärobok utmönstra allt, som hos L. i någon mån tjenat att närmare upplysa eller förmildra dessa läror, t. ex. de redan nämnda frågorna 144—147, huru menniskan för sitt ändamål bör begagna* sina af Gud gifna naturliga krafter, sitt förnuft och sin fria vilja. Har den nya förklaringen derigenom blifrit mera biblisJc? Vi äro öfveiiygade, att så icke är på grund af de exempel och bibelspråk vi ofvan anfört Eller har bibelläran derigenom gjorts fattligare för förståndet och verksammare i afseende på hjertat och lefvemet? Det tvistades länge bland de lärde, om ej i den tillämnade nya bibelöfversättningen man borde bibehålla något af den äldre öfversättningens och skriftsspråkets gammalmodiga, till en del obegripliga, men genom sin ålder vördnadsvärda ord och talesätt, till dess äntligen folket sjelft begärde en öfversättning på landets nu brukliga svenska.