Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

178 VÅR ODLIKGS FRAMTp.

dertill, att judekristendomens trånga åskådning måste vika for en högre: for den pauKnska. Genom hednaapostelens vidtomfattande lära och verksamhet lades grundstenen till den egentliga kyrkan; evangeliets forkunnande blef numera kyrkans sak; kristendomens begrepp sammanföll med hennes; hon började betrakta sig såsom ^élf varande Guds rike. Likasom detta rike borde sträcka sig öfver hela jorden, så kallade sig kyrkan redan tidigt den katolska, den allmänna; likasom det förstnämnda inom sig sluter all helighet, all tänkbar lycka, så medgaf ej heller kyrkan att någon verkUg dygd, något grundadt sahghetshopp kan finnas utom hennes 'gränser. Sina segrar eller nederlag ansåg hon såsom vore de (jruds rikes; kyrkans vänner eller fiender blefvo Guds; mellan . hennes intressen och den eviga verldsordningens ansågs råda en absolut soUdariskhet Derföre kunde arbetet för Giids rikes tillkomst ej vara anna)b än ett arbete för kyrkans utvidgande och befästande — sådan var den på en gång enkla och praktiska lära påfvedömet visste att med aldrig tröttad ifver i sinnena inskärpa. Kristenhetens alla medlemmar, genom döpelsen invigde till borgare i det himmelska riket, närde genom sakramenten, undervisade af prestema, heliggjorde genom aflaten och de goda verken, foras vid kyrkans hand från det ena trappsteget till det andra på vägen mot himmelen. Alla vetenskaper och konster mottaga från kyrkan sin vägledning och medverka till hennes ära; en enda regel herrskar öfverallt: lydnaden; i kraft af densanmia samla sig jordens store i tjenande ställning kring den andliga magtens högste innehafvare, från hvilken utgår all annan magt, såsom planeternas ljus flödar till dem från solen. Då kyrkan är den enda form, i hvilken det gudomliga är närvarande på jorden, så är allt utanföre hennes område, lemnadt åt sig sjelft, till intet dugligt, profant, ogudligt Deltagandet i kyrkans kultus-handhngar, genom hvilka det öfverjordiska sinnebildligt framställes for åskådningen, och tron på hennes dogmer, hvilka innehålla en öfverfomuftig sanning, är for salighetens vinnande det första vilkoret och det sista.

Under inflytandet af kyrkolärans forsinnligande uppfattningssätt blef sålunda kristendomens lära om Guds rike tolkad så, som vore dermed att förstå endast och allenast den i det yttre framträdande, synUga kyrkan. Samma allmänna sträfvan att göra det osinnhga åskådligt, det andliga liksom handgripligt, föranledde äfven den starkt realistiska ombildningen af de båda öfriga kristna grundidéerna. Det samband mellan menniskan och Gud, i kraft af hvilket Han till henne förhåller sig såsom en fader till sitt barn, var, sådant det af Kristus uppfattades, ett rent andhgt; det egde sin grund, såsom vi förut hafva visat, i en mellan den ändUge personen och den oändlige bestående ursprungUg och oförlorbar väsensgemenskap. Men den verld, i hvilken evangehets förkunnare gjorde sina vidsträcktaste eröfringar, qvarstod