Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

vIr odlings framtid. 177

kyrka. Kristus har i egen person icke stiftat någon kyrka, icke en gång anbefallt hennes stiftande åt sina lärjungar; minst af allt har han genom ord eller åtgärder gifvit stöd åt meningen om kyrkan såsom en alldeles särskild »nådeanstalt» med faststående embeten, tjenster och värdigheter. Det utmärkande draget hos det kristna samhällsidealet är dess universalitet; Guds rike är ett »himlames rike»j det innefattar i sig ej endast det religiösa samfundet, utan äfven alla andra områden af den förnuftiga tillvaron: familjen, medborgarelifvet, staten, vetenskapen och konsten. Dess religiöst-sedliga beskajBfenhet gör det till ett den heUga, uppfostrande kärlekens rike, der Gud såsom för-> nuftsväsendenas fader leder deras utveckling genom alla kosmiska sferer till uppnåendet af det fullständiga barnasJcapet hos Honom. Till detta bamaskap har Han af evighet förutbestämt äfven menniskorna; till detsamma kallar och skickliggör Han dem på alla deras vägar i tiden. Intet af det sannt menskliga kan således vara oförenligt med det gudomliga rikets ordning; tvärtom syftar denna ordning derhän, att allestädes i vår verld det naturliga och det andliga, det menskliga och det gudomUga må genom sanningens och kärlekens ande med hvart annat bringas i samklang, till främjandet af menniskans delaktighet i det högsta goda, hvars ernående är för hennes verksamhet det yttersta målet.

Men for att inom sinneverlden förverkliga sin idé måste Guds rike inträda i den histeriska utvecklingen, och då äfven underkasta sig de för denna utveckling gällande lagar. En af dessa lagar är den, att hvarje nytt uppslag inom historien, hvarje ny tanke måste, för att finna fotfäste, anknyta sig till det förut bestående, och derföre till en början framställa sitt innehåll i från det äldre åskådningssättet lånade former. Tillämpad på kristendomen, visar denna lag nödvändigheten af att den nya religionen måste vid sitt första framträdande ställa sig på judisk grund, för att sedermera under den företrädesvis dogmbildande perioden, söka fattliggöra sitt innehåll medelst lånsatser från den hedniskt-antika spekulationen. Med den gammaltestamentliga teokratien till sin närmaste historiska förutsättning var det klart, att evangeliet om det gudomliga riket kunde, icke i form af en abstrakt tanke, utan endast såsom den konkreta uppfyllelsen af Israels messianska framtidshopp, blifva en segrande magt under den tid, då det första gången förkunnades. Det låg i sakens natur, att kristendomen måste uppträda såsom messiansk församling, innan den kunde utbilda sig till kristen kyrka.

Länge dröjde det dock ej efter kristendomens första uppträdande förrän judiska folket, drabbadt af hemsökelsen midt under ruset af ärelystna framtidsdrömmar, hade upphört att tillhöra de sjelfständiga nationemas antal. Härmed var äf?en en anledning gifven

12