Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

176 VÅR ODLINGS FRAMTID.

grundtanke trognare afspeglande uppfattning af det religiösa samfundets väsende. En dylik ombildning af kyrkans begrepp visar sig i sjelfva verket vara for vår tid en oafvislig nödvändighet. Under hela den tidrymd, som förflutit sedan reformationen, har genom det moderna kulturarbetets oafbrutna fortgående ett bemödande gjort sig gällande att tillbakatränga kyrkan från nästan alla de verksamhetsområden, der hon förut varit en allrådande herrskarinna. Vetenskapen har nödgat henne afstå från anspråket på att ensam vara i besittning af sanningen; konsten har i tallösa skapelser visat, att det gifves en annan och högre skönhetsframstallning än den, som hemtar sina ingifvelser från den bibliska historien eller den kyrkUga legenden; det borgerliga och poHtiska lifvet har, oberoende af kyrkans fingervisning, valt sina egna vägar vid förverkligandet af det goda och rätta. Lika litet som det torde kunna bestridas, att den nyare tidens bildningsarbete, sedt i stort, mägtigt främjat de kristna idéemas allsidigare utbredning, lika obestridligt är' äfven, att den kristna bildningens for* djupning och tillvext gått hand i hand med ett fortsatt aftagande af kyrkans anseende och inflytande. Den insigten har alltmera hunnit bryta sig väg, att det kyrkliga, på det sätt man i allmänhet fattat dess begrepp, ingalunda i allo sammanfaller med det kristliga. Långsamt och till största delen obemärkt har kristendomens anda arbetat på mensklighetens sedliga omskapande, och allt det största och herrligaste af det vår tids bildning kallar sitt eget har fostrats och spirat upp under de kristna idéemas i tysthet verksamma inflytande. Man skulle nödgas fly ur verlden, om man i våra dagar ville undandraga sig dessa idéers inverkan, och med skäl torde kunna påstås, att i konkret lifsinnehåll är den innevarande tidsperioden mera kristlig än någon föregående. Men icke längre uteslutande i de nu gällande kyrkliga formerna, utan i nya former, egnade att omfatta och i sträfvandet mot ett gemensamt mål endrägtigt förena hela menskUgheten, vill vår tid i lifvet genomföra kristendomens gmndtankar.

I läran om ett nGuds rike»^ hvilket i Kristus har sin stiftare och sin personliga medelpunkt, framträder klarast, såsom vi i en föregående afdehiing af denna uppsats sökt utveckla, den kristna verldsäskådningens egendomlighet. Att i jordlifvets alla förhållanden införa den ideella tillvarons harmoniska ordning, att fastare tillknyta de band af frivillig lydnad och kärlek, som förena menniskan med hennes upphofsman, att allestädes i vår oroliga verld bereda insteg åt regeln, lagen, rätten, visheten, så att Guds vilja må blifva den rådande, på jorden såsom i himmelen — sådan var den uppgift, Kristus föresatt sig. Åt dess lösning var det han egnade sitt lifs arbete; målet för hans sändning var att gmndlägga Guds rike på jorden. Till sitt begrepp är Guds rike af långt vidsträcktare omfattning än begreppet