Sida 199
Folkskoleinspektionen och dess förhållande till folket, skolan och kyrkan
OM FOLKSKOLEINSPEKTIONEN. 199
lättaste sätt kunna deraf begagna sig är snart i hvarje hem en hufvudangelägenhet. Skulle missnöje uttalas öfver en skola gäller detta allt fortfarande blott den undervisning, som der för tillfallet meddelas, icke skolan såsom sådan. Äfven de föräldrar, som dertill skulle ega tillfälle, vilja ej sjelfva åtaga^ sig sina barns undervisning, och de, som i hvarje hänseende dertill sakna förmåga; önska dock att deras barn måtte få någon undervisning, och att skolan skall meddela deiina. Benägenheten att lemna barnen till skolundervisning är derföre mycket allmän, och med hvarje år blir det allt sällsyntare att finna barn, hvilka i sina hem af föräldrarne erhållit sin hela bildning. Det är derföre hvarken öfver tredska eller bristande förtroende för skolan från föräldrars sida, som man här kan föra klagan.
(Schönbech), »Öfverallt der god tillsyn och vård under någon tid varit egnad åt skolorna, och undervisningen i dessa meddelats af dugliga, nitiska och för sitt kall lifvade lärare, har jag funnit att folket visat intresse för skolväsendet och detsammas utveckling och befrämjande, äfven i det hänseendet, att föräldrarne vårdat sig om barnens hemläsning, och på allt sätt sökt göra det möjligt för dem att utan andra afbrott än de alldeles oundgängliga, begagna undervisningen. Deremot har folket befunnits liknöjdt för skolan och till och med utbrutit i klagan pfver de onyttiga utgifterna till denna, der oskicklige lärare, lemnade utan uppsigt, bibehållit undervisningen på samma låga punkt, som den intagit redan förr än folkskolestadgan utfärdades. Det är lätt förklarligt, att folket icke med någon beredvillighet eller ens under stillatigande finner sig vid att erlägga till skolan de årligen ökade utgifterna, då de icke erfara att deras barn i folkskolan iuhemta mera, eller undervisas i andra ämnen, än de som föredrogos i de gamla byskolorna, der 50 rdr i penningelön och några
få tunnor säd utgjorde lärarens högsta aflöning.» »Föröfrigt kan
det med allmängiltighet påstås, att intresset hos folket för skolan icke förefinnes till det omfång och den innerlighet, som det ofta förutsattes, särdeles af dem, hvilka på presterskapet vilja kasta skulden för alla de brister, som ännu förekomma i skolväsendets organisation.
Göteborgs stift. (Pailander), »Det är bekant, att vår allmoge, som ogerna öfvergifver gamla vanor och åsigter. i det längsta fasthållit vid följande principer: »De sjelfva så väl som deras fäder hafva dragit sig fram utan synnerliga kunskaper, deras barn böra derföre kunna göra detsamma; de behöfva ej lära annat 'än sin kristendom», d. v. s. Lindblomska förklaringens utanläsning, som de hedra med detta namn; och ännu får man någon gång höra dessa åsigter uttalas. Men utom det, att mången rättänkande familjefader af egen erfarenhet kommit till kännedom om nyttan af kunskaper och derföre blifvit angelägen att förskaffa sådana åt sina barn, har den stora uppmärksamhet, staten egnar skolväsendet, och, som jag tror, särskildt skolinspektionerna mer och mer förjagat denna obenägenhet, och det är nu hufvudsakligast i aflägsna församlingar, hvilkas befolkniiig sällan kommer i beröring med andra, som den yttrar sig. På vissa orter hai* dock fattigdomen, som f örebär es nästan öfver allt, och
Källa: Internet Archive ·