Sida 248
Det nya Frankrike
248 , DET KYA FKANKRIKE.
»Jag vill för Eder röja fjrra stora, allmäima farot. Edert stataskick bär i sig sjelf fröpt till sitt förderf. Man måste från grunden ända upp till spetsen ombilda förvaltningen, arméen, presterskapet, domaremagten: af skaffa å ena, inskränka å andra hållet, göra om alltsammans, eller ock gå under genom dessa fyra institutioner hvilka I ansen såsom vilkor for samhällets bestånd, men som äro dess upplösande krafter.»
Åhörame knota. Han ropar:
»Veten I väl, hvad Eder centraliserade förvaltning kan blifva i en menedisk styrelses händer? Ett omätligt förräderi, utfördt med ens öfver hela franska området af aUa embetsmän utan undantag.»
. Sorlet bryter lös ånyo, och med större häftighet; man ropar: till ordningen I Talaren fortfar:
»Veten I, hvad Eder stående armé en vacker dag kan blifsra? Ett verktyg för brottet. Den passiva lydnaden, den är en mot lagens hjerta ofrånvändt riktad bajonett. Ja, äfven här, i detta Frankrike, som haft den menskliga utvecklingens initiativer i sin hand, på denna tribunens och pressens mark, i detta menniskotankens fosterland, ja här kan den timme slå, då sabeln regerar, då I, okränkbare lagstiftare, gripens vid strupen af korporaler, då våra ärekrönta regimenten, till vinst för en man och till blygd för ett folk, förvandlas till guldsmidda horder, till pretorianska kohorter; då Frankrikes svärd blir någonting som sårar bakifrån, såsom sbirrens dolk; då man mördar verldens första stad och dess blod nedstänker Edra generalers guldepåletter.»
Bullret öfvergår till ett oväsen, som till slut qväfver den oförsynta Cassandra-rösten. Talaren får ej på några dagar visa sig i kammaren, hans vänner sky honom och tidningarna kaUa honom smädare.
Så föga fanns före andra kejsardömet, om vi eljest få anse Victor Hugo befogad att derom döma, någon insigt i det grundfel i den franska samhällsordningen, med hvilket republiken ej kunde bestå, hur mycket än i det landet denna statsform allena är i besittning af rotfasta nationella sympatier. Äro föreställningama ännu alltid desamma, eller ha fransmännen någonting lärt af den nya imperialismen? Prevost-ParadoFs sista arbete. La France nouvelle, är ett värdefullt bidrag till den frågans besvarande.
Kommande häfdatecknare, säger han, skola bland exempel på motsägelser, till hvilka äfven de mest upplysta andar kunna göra sig skyldige, åberopa såsom ett af de mest förvånande, att första kejsardömets förvaltnings-inrättningar bevarats af restaurationen, af Juli-monarkien, af andra republikens konstituerande församling, på samma gång som dessa trenne styrelser dock uppriktigt bemödade sig att i Frankrike grundlägga oeh befästa den politiska friheten. Ett folk, som i sina parlamentariska församlingar är utrustadt med all den magt, det ber
Källa: Internet Archive ·