Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

256 DET NYA FRANKRIKE.

yal, beror ju blott af regeringeiis initiatiy, af tillfälliga anledDingar, som derföre ock öppna mycket spelram för tillfälliga, saken sjelf ovidkommande, omständigheters inflytelse; den tvistiga sakfrågan är härvid alltför mycket sammansmält med firågan om personer^ som — sitta vid styret eller gema vilja komma dit Om derimot folkomröstning skall, enligt författningen, ega rom i vissa på förhand bestämda ärenden, så är det personliga intresset, en ministeres seger eller fall, mera främmande för afgörandet I det hela kunde man önska, att författaren utförligare behandlat detta vigtiga ämne: den för öfrigt väl sagda anmärkningen, att »det församlade folket är mindre i stånd att besluta i sakfrågor, än om personer», att det bäst afgör de förre genom valet af de senare, löser ej frågan. Vi tro, att 1787 års amerikanska konstitution, femte artikeln, jemte 1848 års schweiziska förbundsförfattning, §§ 106 — 107, äfvensom dylika bestämmelser i åtskilliga kantonalförfattningar innehålla en i den politiska litteraturen alltför mycket förbisedd idé, och att den vanliga statsrätts-dogmen, att en representation skall innehafva den representerades alla rättigheter, möjligen ej är alldeles upphöjd öfver hvarje grundadt tvifvelsmål ').

Deremot sysselsätter sig författaren vidlyftigare med det spörjsmålet, hur man i en demokrati med allmän rösträtt skall skydda minoritetemas rätt mot majoritetens förtryck. Den grundidé, hvilken så sinnrikt, ehuru dessvärre under serdeles missgynsamma omständigheter tillämpades i danska riksrådsvaUagen af 2 Oktober 1855, hvilken i England på olika sätt utvecklats af olika författare — Thomas Hare, James Garth-Marshall, Henry Fawcett, John Stuart Mill och sannolikt flere, som vi ej känna — till hvilken man i engelska stadsordningen af 1835 redan. finner en antydning, och hvilken äfven i några engelska kolonialförfattningar fått ett uttryck, innan den genom sista imderhusreformen bragtes till en, om än till undantagsfall begränsad, dock sannolikt ännu betydelsefullare användning, — denna samma princip är i Prevost-Paradors ögon den välsignelserika magt, som skall trygga minoriteterna och dermed blifva ett af den sanna demokratiens fasta värn. Han omfattar med entusiasm den tillämpning, idén fått i England genom, hvad man der kallar, fhe cumulaiive vote. Antag, att en vallagets eger att utse tre representanter, så skall enligt det vanliga systemet hvarje väljare på sin röstsedel uppföra tre olika namn: det är då tillräckligt för det parti som eger majoritet — en mer än häKten — att förena sig om tre personer, för att beröfva minoriteten, hur stark tiU antalet den må vara och hvilka framstående förmågor den må räkna i sina leder, hvarje möjlighet att bli representerad i

*) Vi tillåta 088 att hänvisa till Labonlayes yttranden, i föreläsningarna öfver Förenta staternas historia, om »begränsade fnllmakter» saint om nnionsförfattningens amendementer : boken, första och tjngonde föreläsningarna.