Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

258 »ET NYA FRANKRIKE.

öf^ervaka de lägre departementala tjenstemännen. Slutligen skulle fleie departementer, som i följd af sin geografiska beskaffenhet, sin industri,, gemensamt underhållna och begagnade kommunikationer, eller vissa gemensanima allmänna inrättningar, i likartade intressen ega ett föreningsband, utgöra en »region», hvilkens gemensamma angelägenheter anförtroddes åt en conseil regional^ bestående af de resp. departementemas conseils généraux eller deras ombud*). Åt denna högsta kommimala representation vill författaren derjemte anförtro att utse större delen af första kammarens ledamöter. »Dessa reformer i förening skuUe förvandla kommunen, kantonen, departementet till lika många praktiska skolor för det offentliga lifvet; de skulle genom en gagnande verksamhet och genom det anseende, som derafblefve en frukt, tillfredsställa mången berättigad ärelystnad, som nu, missnöjd och obemärkt, blott förtär sig sjelf, eller som fruktlöst belägrar de öfverfylda ingångame till centralmyndighetens residens; de skulle intressera ett stort antal medborgare för god skötsel af de allmänna ärendena, samt i och med dessas handläggning eller exemplet deraf sprida den fria diskussionens och den personliga ansvarighetens helsosamma vanor ned till folkets lägsta klasser.»

Närmast i ordningen följer nationalrepresentationen. Utrymmet förbjuder oss att mer än nämna, att författaren vill från andra kamr maren utesluta alla embetsmän, vare sig att för öfrigt statsformen är republikansk eller monarkisk; att han åt kammarens valde president förbehåller rätten att, vid inträffande ledighet, till mairema i vederbörande valdistrikts kommuner utfärda befallning om de valberättigades inkallande till nytt val; att vid besvär öfver val kommissarier, utnämnde af kammaren, skulle på ort och ställe, under sedvanliga rättsskipningsformer, i offentUga sessioner undersöka besvären; att konseljpresidenten borde formligen utses af andra kammaren; liksom att efter en upplösning den nya kammaren ej finge upplösas af samma ministére, utan denna vara förhunden att afgå, om de nya valen utfallit i en för densamma ogynsam riktning. Som man ser, vill författaren förvandla den engelska parlamentarismens coutumer till paragrafer i konstitutionen: detta kallar han att gifva förhållandena la netteté qui convient å r esprit fr angais. Vi måste öfverlemna åt läsaren att i sjelfva arbetet söka närmare förklaring af dessa och andra detaljer. Hvad angår öfre kammaren, förkastar författaren hvarje tanke på en senat af vare sig ärftliga eller lifstidspairer; han vill ett valdt öfverhus, med ett från underhusets karaktersskildt valsätt, och han finner de mest

^) Det torde, för en eller annan läsares skull, ej vara öfv^erflödigt att påminna om, att ^Frankrikes 89 departementer delas i 373 arrondissementer, 938 kantoner och 37,510 kommuner (1866).