Sida 260
Det nya Frankrike
260 I>ET NYA FRANKRIKE.
se en tillförlitlig uppenbarelse af hvad som rörer sig på djupet af det franska samhället. Man har trott sig berättigad att bedöma den franska litteraturen efter smutsromaner, skrifna för en viss krets af läsare, som äro spridda öfver alla länder, efter en parisisk förstadsdramatik, som gör lycka i alla europeiska hufvudstäder, efter skildringar af resande, som intala sig sjelfve, att de genom sin hycklade indignation göra bot och bättring for det raffinerade njutningslif i verldsstaden, hvilket de endast derföre så noga känna, att de så rikligt offrat åt dess förförelser. Men dessa talanglösa novellister, som vi knappt värdigas namngifva, for hvilka den okyska målningen är- hufvudsakhgt medel, och den lasciva sensationen hufvudsakligt mål; dessa farcer, hvilkas torftiga charpente endast är ett vehikel för utställningen af qvinliga behag och lågt retande boudoir-situationer; dessa förtroliga bekännelser, som härflutit från ett blott allt för intresseradt studium af den franska hufvudstadens mysterier; — detta är ej den franska litteraturen, är ej den osviklige mätaren af den franska folkandans ståndpunkt, hur mycket det än med sjelfgjord réclame må gifva sig ut för att vara den fotografiskt trogna bilden af les moeurs du jour ^). Rouéemas vitterhet har ej någon nationalitet, den är kosmopoUt; och hvem kan säga, hur stor procent af dess afnämare tillhör Frankrike? Nog af, att vi veta att den är beräknad för export och har en god marknad utomlands, både fjerran och när. Om den styrelse, som stängt några af det offentUga lifvets och det medborgerliga intressets hufmdkanaler och som derigenom drifvit det otillfredsställda verksamhetsbegäret in på skandalens område; om denna regering, som sökt att på fransk marknaturalisera tjurfäktningarna, sjelf officiellt bekräftat och bemödat sig att hämma den lättare litteraturens osedlighet 2), hvad annat må deraf
^) Ett exempel bland mänga, har dessa orättvist nedsättande omdömen nppkomma : Emest Foydean, en romanförfattare som ej kan räkna sig nägot annat till förtjenst och heder, än att en Emile Montegnt en gäng nedlätit sig att med sin Ijnngande kritik nedslä och brännmärka honom, ntgaf i är La comtesse de ChaOs ou les moeurs du jowr. Genast öfversatt pä tyska, erbjöd den recensenteme och länbiblioteks-knndema pä andra sidan Rhein ett med glädje omfattadt tillfälle att gifva relief ät sin egen höga moralitet genom beskärmelser öfv^er det franska sedeforderfvet.
2) Man torde erinra sig inrikesministern Billanlfs cirknlär till prefekterna af den 1 Joli 1860, infördt i Le Moniteur. Hämnande den kränkta offentliga moralen, skickade Augnstns författaren af Amores i landsflykt ; fullt sä sträng är ej hr Billaalt, han äberopar blott presslagstiftningen mot dessa fenilletonsromaner, »som stifta större skada än de politiska upphetsningsförsöken.» »Denna flyktiga litteratur» — säger han — »som blott bemödar sig att göra lycka genom cyniska skildringar, omoraliska intriger och ett förunderligt f5rderf hos sina hjeltar, har i vara dagar uppnätt ett lika fariigt, som sorgligt omfing. I det att den öfversvämmar sä ■ godt som alla periodiska skrifter och just begagnar sig af deras periodiska beskaffenhet, f5r att dag efter dag hälla publikens ifriga nyfikenhet i en oupphörligt stigande spänning, sprider den oaflätligt ett öfverflöd af den mest utsväfvande fantasis alster. Till och med blad af allvarsamt innehall haf7a lätit forleda sig att gifva
Källa: Internet Archive ·