Sida 263
Minnesteckningar: Ernst Daniel Björck
ERNST DRNIEL BJÖRCK. 263
Den, som nedsferifver dessa rader, hade under flera år den lyckan att stå Ernst Björcks rika hjerta nära. Han räknar det ännu och skall alltid räkna det såsom ett af sitt lifs bästa och renaste minnen, att han en gång i förhållande till den bortgångne stått på den platsen. Detta ger honom också nu det modet att åt allmänheten öfverlemna redogörelsen för några bland de intryck, han erfarit af den nu försvunne vännens personlighet.
Det är i högre mening en, sanning, att hvar och en är och gäller för det, hvartill han sjelf g^rt sig. Detta vill icke vara en kättersk tanke om menniskokraftens oberoende af Gud, från hvilken kommer all god gåfva, således äfven friheten^ men det vill vara ett erkännande å vår sida, att vi verkligen af Gud fått den gåfvan. Vi vilja säga, att i hvarje menniskas lif inträda ögonblick, då Gud och hans rike ställer sig på den ena sidan och allt det, som all sin herrlighet oaktadticke kan betecknas med det namnet, nödgas ställa sig gent imot, och då menniskoviljan ställes allena mellan dessa begge sferer, så allena, att allt hvad hon mer än sig sjelf förnimmer är endast den röst, som bjuder: välj! Då finnes ingen magt, som tvingar, icke ens Guds: då är menniskoandens öde lagdt i dess egna händer. Menniskan gör sig då till det, som hon sedan verkligen är, när man vill fatta sjelfva kärnan af hennes personlighet. Och efter hvad hon då blir, skall Guds dom öfver henne utfalla.
Ingeii annan här lefv^ande menniska vet, hvad i sådana stunder föregår. Derföre har icke heller domen öfver dylika ögonblicks användning blifvit lagd i de här lef vande menniskomas händer. De kunna döma efter tecken, icke efter sjelfva saken, ty den hafva de aldrig sett. Jag medger, att somliga tecken äro tillförlitUga; men bland menniskoma råder en stor oenighet om hvilka som äro det. Somliga påstå, att tro eller icke-tro på »Athanasii symbolum» utgör ett sådant tillförlitligt tecken, oeh till dessa höra såsom bekant detta symbolum sjelft; andra föredraga att tro på sådana tecken, som äro anförda i Matthei 25: 35, 36, 42, 43. Öfverhufvud måste man vara mycket varsam, när man dömer efter tecken, men framförallt när man efter tecken /ördömer.
Hörer detta hit? Ja, på sätt och vis. Till att börja med hörer det hit på det sättet, att vi härigenom velat framhålla skilnaden mellan hvad en menniska inför Gud och med egen frihet är, samt det hvilket hon är genom natur och yttre omst^-ndigheter. Det sednare ligger för hvarje betraktare i öppen dag; till Jet förra kan man blott sluta efker tecken.
Det förra är lättare än det sednare. Men för att bedöma en person rätt, måste man försöka begge delame; ty personens betydelse for oss är en produkt af begge dessa faktorer.
Källa: Internet Archive ·