Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

288 S\MTTDBNS STÖRSTE TEOLOG.

åsigter, som for honom voro egendomliga, hafva sedeimera upptagits och närmare utvecklats af den nya teologifSka skola, som i våra dagar, med atadigt fasthållande af kristendomens grundsanningar, söker bereda erkännande åt Schleiermachers sats, att den historiska utvecklingen omöjligen kan syfta derhän att låta kristendomen gå hand i hand med barbariet, utan att tvärtom »i ipeformationen grunden blifvit lagd till en evig sämja mellan den lefvande kristliga tron och den från alla sidor fritt åt sig sjelf lemnade, oafhängigt för sig arbetande vetenskapHga forskningen.» Hvad desse teologer ytterst åsyfta är att möjliggöra en försoning mellan den religiösa tron och vetandet, i det de ådagalägga, att endast kyiioläran, men ingalunda kristendomen i dess sanning är med tänkandets lagar och den moderna odlingens resultater oförenlig. Den mest framstående af desse »bekännelsetrohetens» motståndare var den vördnadsvärde man, af hvilkens lefnad och verksamhet vi få en framställning i den lilla skrift af prof. D. Schenkel, hvars första häfte utkommit i »vensk öfversättning.

Richard Rothes egentliga betydelse for vår tids religiöst-reformatoriska arbete är ej i främsta rummet att söka i hans teologiska skriftställareverksamhet, huni rik densamma än är på nya uppslag och fiiiktbärande idéer. Sin hedersplats inom den nyaste kyrkohistorien har han vunnit förnämligast genom hvad han uträttat på det praMiskt kyrkliga området. På detta område är nämligen hans namn oupplösligen förenadt med det samfunds, som för närvarande inom den %rkliga diskussionen upprätthäller protestantismens principer gentimot de reaktionära tendenserna: den finska pr otestanif öreningen.

Den hufvudfråga, protestantföreningen uppställt till sitt besvarande, kan anses hafva blifvit formulerad i det märkliga föredi^ag, med- hvilket Rothe ' inledde föreningens förhandlingar på den första tyska »protestantdagen» i Eisenach d. 7 Juni 1865. »Genom hvilka medel kunna de för kyrkan fränmiandevordne medlemmaiiie åt henne återvinnas?» så lydde temat för hans föredrag. På ett öfvertygandt^ sätt utvecklar Rothe här, att den likgiltighet för kyi*kan och hennes läror, som i våra dagar blifvit allt allmännare, särdeles hos de bildade klasserna, icke kan utan vidai-e anses härröra från någon vår tids irreligiösa, »kristendomsfiendthga» riktning öfvei'hufvud. Ansvaret för^ den religiösa splittring, som genomgår samtiden, måste fastmera anses drabba hyrhan sjelf, i det hon genom sitt förfarande från sig aflägsnat dem, som hos henne sökt hjelp och ledning. At de andligen hungrande räcker kyrkan dogmernas stenar i stället för evangelii bröd; den modenia kultui-en söker hon göra misstänkt, när den råkar i strid med bekännelseskrifternas antaganden; allestädes sällar hon sig, i tysthet eller uppenbarligen, såsom en trogen medhjelparinna till den politiska och sociala reaktionen. Härigenom har hon förverkat all rätt att längre betraktas såsom den kristna bildningens vårderska. En genomgripande ombildning af hela den kyrkliga verldsåskådningen är af nöden, såvida de för kyrkan främmandevordne skola åt henne kunna återvinnas och hon sjelf ej allt framgent, såsom för närvarande, utgöra det förnämsta hindret för mensklignetens foi-tskridande i sann kristendom och sann bildning.

Sådane voro de åsigter, som omfattades af »samtidens störste teolog», och som nu utbredas af hans talrika efterföljare. »JF^ör kristendomen mot ortodoxien», är den fria teologiens valspråk.. C. v. B.