Tillbaka Read Runeberg

Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

Originalsida 43
Originalsida 43
Originalsida 42
Originalsida 43
42–43

Sida 43

Ett gammalt välde, som föryngrar sig

ETT GAMMALT VÄLDE, SOM FÖRYNGRAR SIG. 43

i sig sjelf respektabla sluttiteln singh (lejon), men äfven sådana som sätta rajah och maharajah före sitt namn. Dessa sällskap äro på en gång vetenskapliga och politiska; i deras sammankomster hällas litterära foredrag, beslutas anslag till läroverk och litterära företag, och diskuteras allmänna frågor från detaljer af administrationen och jemvägstrafiken ända upp till de högsta lagstiftningsfrågor, och deras petitioner till centralregeringen, väga nästan lika med motionerna som väckas i Lagstiftande Rådet. Under lord Cannings regentskap stiftades ^n dylik förening i Oudh under namn af British Indian Association of Oudh, hvari hvarje Talukhdar som ansvarar för en landränta af minst 5,000 rupi är sjelfskrifven ledamot, men hvarje infödd hindu kan inväljas med enkel plurahtet. De börja sina sammankomster med afsjungande af en Veda-hymn till den allsmäktige gudens ära, och öfverlägga derpå om allmänna angelägenheter. Briterne af medelklassen piottogo underrättelsen om denna stiftelse med motvilja, såsom en reaktion från den gamla feodala hinduismens sida, men lord Canning, — »den rättvise^, som de infödde kallade honom — såg längre och tyckte sig i den nya föreningen upptäcka fröet till ett hindustanskt öfverhus. Han upplät för samfundet det gamla konungapalatset i Lacknow, med följande förklaring, värdig en britisk statsman: »Det är önskvärdt att beröringen mellan talukhdarerna i Oudh och lokalregeringen blifver underlättad. I skolen hemta nytta och fördel af chef-kommissariens visa och Tänliga råd, och han skall finna sin räkning i att ofta få meddela sig med eder.»

Vi hafva i någon engelsk tidskrift sett anmärkas, att lord Canning fann det bästa stödet för sin regering hos dessa samma talukhdars i Oudh-området, hvilka i likhet med de gamla engelska baroi;iema mot huset Plantagenet, beredt alla regeringar, och icke minst kompaniet, beständiga svårigheter. Saken kan lätt förklaras. För denna urgamla feodaladel voro alla främmande eröfrare parvenyer, hvilkas namn ej bjöd någon annan aktning än den deras makt kunde förvärfva dem. Kompaniets anonyma välde kunde ej ingifva dem någon vördnad; men åt en stor och mäktig vesterländsk drottning kunde dessa furstar och dignitärer utan förödmjukelse gifva vasallens hyllning och utan anstöt böja ett knä för hennes thron, när de af hennes vikaries händer mottogo sin investitur. Äfven har engelska regeringen hittills varit mycket lyckUg i valet af vice-konungar. Efter den ädle lord Canning kom lord Elgin, och då han efter kort tid afträdde, den nuvarande styresmannen sir John Lawrence, hvilken såsom »Chief Commissionary» i Penjab törvärfvat de inföddes kärlek och beundran under de mest pröfvande omständigheter.

Vi kunna ej bättre afsluta denna uppsats än med en liten beskrifning, efter en inhemsk tidning, på den darhår eller officiella cour,

Källa: Internet Archive ·