Sida 44
Ett gammalt välde, som föryngrar sig
44 JBTT GAMMALT VÄLDE, SOM FÖRYNGRAR SIG.
som sir John Lawrence, for första gången under sin då treåriga for-Taltning, med full vice-kunglig ståt gaf i Agra, den gamla hindustanska hufvudstaden, den 10 november 1866.
»Midt i vice-konungens stora tält reste sig den kungliga med guldbrokad betäckta thronen. Till höger och venster voro rader af hinduiska och museimanska furstar och ädlingar, klädda i rika drägter och betäckta med strålande juveler, som erinrade den europeiska åskådaren att han befann sig i koh-i-nurs och Golconda-grufvomas, perlomas och diamantemas fädernesland. Man bemärkte framför allt Bandélas med sina gamla rubinprydda svärdfästen, sina små runda sköldar i drifvet silfver och sina praktfulla stridsklubbor. Man såg der till och med några damer, en ny sak för en indisk darhår. Emellertid ljuda trumpeterna, och den kungliga saluten dånar ur kanonmynningame. Konungen sätter sig på tlironen, baroneten sir William Muir uppläser i öfversättning de kungliga patenten, som förläna de nydekorerade storkors-, kommendörs- och riddarevärdigheten af den indiska stjernan (Står of India), och vice-konungen håller till dem ett tal på hindustani. Man varseblef bland dem, som voro föremål for denna nåd, bland andra maharadjan af Djaypoor och andra lika framstående furstar. Man såg der den lärde Sri RadaTcanih Béo, författaren till det stora Sanskritlexikon, stor rättrogen hindu, som oaktadt sitt stora vetande är en fiende till allt socialt framskridande*); raja Béo Nar åy ana Singh, som upplyst genom sin engelska uppfostran upptagit vestems liberala idéer och förklarat sig för afskaffande af månggiftet hos hinduer af de högre kastema; samt Prasanno Kumår Tågor, öfversättare af ett vigtigt verk i den hinduiska lagfarenheten.»
»Emellertid anlände höfdingame ridande på elefanter och mottogo af vice-konungen de hvars och ens rang tillkommande hedersdrägter — TchUat — i utbyte mot de skänker de medförde; särskildt nämnas Båbå Khan Singh Bédi, som med framgång arbetat på fullkomnandet af den qvinliga uppfostran i Penjab; Shiva Pragåd från Benares, lycklig författare till en mängd böcker på hindustani, afsedda för hans landsmäns upplysning; Sayid Ahman Khan, från Bareilly, denna eklektiska museiman, som författat en kommentar till bibeln ur muhammedansk synpunkt**), och som är stiftare af och president i den vigtiga islamiska föreningen Anjumån Islami.»
»Efter ceremonien utdelade man, efter indisk sed, åt de närvarande betel och rosessens; derpå följde åtskilliga lustbarheter och en storartad illumination. Den underbara TaJ, som schahen Jahån uppreste till grafvård åt sin trogna gemål NiJir Jahån, var belyst af
*) Denne utmärkte lärde dog den 19 April 1867 vid 85 års ålder. **) Se ofvanföre sid. 38.
Källa: Internet Archive ·