Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

48 OM FOLKUNDERVISNINGEN I SVERGE.

religiösa principer än på politiska, eller rättare, goda politiska principer förutsätta goda religiösa och kyrkliga principer; och så länge Sverige ej bevisat ohållbarheten af de misstankar, det i detta fall ådragit sig, så länge skall man ock anse det ännu hafva det mesta ogjordt i jfråga om att med kraft kunna göra sig gällande i ett dylikt folkförbund som det här afsedda.

Häruppå vore mycket att svara, och af ett fullständigai'e svar skulle helt visst framgå, att det icke i verkligheten förhåller sig så illa med den svenska intoleransen, som man med anledning af lagstiftningen mot judar och katoliker påstått. Men vi måste äfven i detta fall här inskränka oss till några korta satser, öfverlemnande åt framtiden att utförligare särskildt belysa denna sida af vårt folks lif.

Det är sannt, att den svenska lagstiftningen ända till de sednare åren präglats af intolerans, och ännu i dag icke är alldeles fri från detta lyte. Femton- och sextonhundratalens reaktion mot katolicismen har ända in i våra dagar fått temligen ostörd råda i vår lagstiftning. Författningame mot judarne hafva ock först under de sednare årtiondena börjat renas från dess orättvisor. Allt detta är obestridligt. Men frågas kan dock härvid alltid, med afseende på katolicismen, om icke motståndet mot densamma just visar ett, frihetssinne, som icke velat låta sig insöfvas af katolicismens föregifvanden af att den vore en religiös princip, då den fastmera visat sig vara en politisk, och detta en pohtisk princip, som uppenbarligen gått temhgen långt i absolutistisk magtlystnads tjenst. Hvad judarne beträffar, så torde det dock icke böra alltför strängt förehållas de på sin karga naturs håfvor hänvisade svenskarne, om de en tid bortåt fruktade att judarne, med deras större affärsgeni, skulle förkofra sig på det svenska folkets bekostnad; och om lagstiftame derför höUo igen då det gällde att bevilja de exclusivt kastmessigt inom sig slutna judarne samma rättigheter som åt alla andra svenska medborgare. Alltifrån 1781 har emellertid en viss tolerans funnits för andra kristna trosbekännare, och från 1782 äfven för judar.

Detta dock endast med afseende på de gångna tiderna. De närvarande förhållandena äro betydligt förändrade, och det till ett bättre. Politiska rättigheter är man nu i färd. med att tillerkänna judarne, och då t. ex. England för länge bibehöll sin stränga lagstiftning mot katoliker, och det var först för några år sedan som en jude der fick inkomma i parlamentet, så torde man icke utan obillighet framhålla 088 svenskar såsom det par preference intoleranta folket. Religionsfriheten har också under det sista årtiondet vunnit icke så obetydliga segrar. Väl må det ännu återstå mycket att göra eller rättare att borttaga i lagstiftningsväg, innan religionsfriheten blir så fullständig som den bör blifva; men tryggt kan man dock påstå, att man här