Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

66 OM FOLKUNDERVISNINGEN I SVEEGB.

rande medelst tvångsbestämmelser, förer ifrån religion i stället för att befrämja religiositet.

Hela denna katekisation, som nu upptager en så betydlig del af folkskolans tid, måste, för att den skall kunna tjena religiositeten och icke Icyrhan, i grund och botten förändras. Den skall ersättas medelst inlärandet af kristendomens enklaste grundsanningar, meddelade med Kristi egna ord, och af en kortare religionshistoria, som visar kristendomens förelaräden framför alla andra religioner. Konfessionel alltså endast såvidt som Kristi egna satser, sajnvetsgrannt kritiskt fattade och tolkade, äro en konfession, skall dock skolans uppfostran till reUgiositet förnämligast bedrifvas i och med sannt religiösa lärares och lärarinnors personliga inverkan på barnen. Den skall ingå såsom ett Ufselement i hela skolhållningen, men såsom fristående religionsundervisning endast meddelas muntligen.

Härmed beredes tid och utrymme för den medborgerliga undervisningen i folkskolan, hvilken undervisning, rätt fattad, i sig sjelf är reUgiös. Ty staten må vara »religionslös», såsom det heter, familjerna, individerna äro det ej, kunna icke ens vara det, såvidt som kristendomen, enligt historiens ojäfaktiga vittnesbörd, kan anses hafva genomsyrat de kristna samhällena, — och det är de^ som skola handhafva undervisningen.

Detta problem löst, och den harmoniska uppfostran af själ och krojpp till Guds ära och brödrakärlekens förverkligande så inom samhällena som mellan samhällena inbördes kan blifva en möjUghet Skolan skall då, för att särskildt framhålla detta, med kraft kunna medverka till den kroppsuppfostran, som skall bereda nationerna till sjelfförsvar, icke till anfallskrig.

Kyrkans, de statskyrkliga institutionemas uppfostran stod tillsamman med statens uppfostran af stående arméer, af prester och embetsmän o. s. v. Den skilde mellan själ och kropp, så att den sista, såvidt det på skolan berodde, försummades till sin utveckHng, och de i fordna tider grundade orättvisorna i fråga om egendomens fördelning och möjlighet af ekonomisk utveckling sålunda måste fortfara. Den uppfostran åter, hvartill vår samtid och den närmaste framtiden har att förändra och upphöja denna gamla i mångfaldiga riktningar exklusiva och klassmessiga och på kärlekslösa fördomar grundade uppfostran, måste bUfva en uppfostran af allas alla menskliga anlag till den allmänna menniskokärlekens tjenst på nationel grund.

Sverge har nu endast börjat förbereda dessa begge problememas lösning. Striden i begge dessa riktningar är här i sitt första skede. — Det enskilda initiativet, som i detta hksom i andra dylika faU, skall förbereda problememas lösning, har ännu visat sig föga eller intet