Sida 65
Om folkundervisningen i Sverige
OM FOLKUNDERVISNINGEN I SVEEGE. 65
fuUt genomföras. Samma grundsatser, som här ofvan framstälts rörande statens uppoffringar i fråga om det manliga slägtets offentliga uppfostran, måste äfven göras gällande i fråga om det qvinliga slägtets. Staten bör sålunda icke annat än undantagsvis och i form af understöd hafva att tillgodose den del af qvinnans undervisning, som leder till förmåner på yrkes- eller embetsväg, under det att den deremot bör bereda fri folkskoleundervisning åt henne och for öfrigt i lika mån som i fråga om mannen understödja och vårda sig om hennes oegennyttiga sträfvanden i vetenskap och konst. Skulle staten åter anses behöfva betala undervisning till yrken och embeten, så borde den i detta fall egna qvinnan en större frikostighet såsom den der hittills varit föremål för en orättvis njugghet å statens sida, hvilken det borde åligga staten att i någon mån försona.
Skolreformens andra problem eller ordnandet af skolans verksamhet tn^d af seende på den uppfostran, som skolan hör Jiafva till sin uppgift, beror till sin lösning uppå den plats kyrkligheten skall hinna att intaga i samhällslifvet
Såsom det nu är, oaktadt alla de åtgärder till medborgerlighetens förmån staten vidtagit inom folkskolan på bekostnad af den ensidiga kyrkligheten, — herrskar dock kyrkan ännu i folkskolans anda. Men det måste i detta fall gå så som det redan för längesedan gått inom de högre undervisningsverken. Folkskolan måste frigöras från kyrkans oråttmätiga öfvervälde och blifva samhällets, blifva familjernas skola; hon måste organiseras inom sig enligt den anda, som råder inom dem och inom samhället, oberoende af en uniformsmessig statskyrklighet.
Man har gjort och fortfar att göra allt hvad man förmår att söka göra denna fordran misstänkt såsom ett uttryck af irreligiositet, indifferentism, kristendomsfientlighet. Men kyrkan, de kyrkliga institutionerna äro icke identiska med religionen, — denna sanning ingår nu alltmer i det allmänna medvetandet; och den redan hundraåriga striden i detta fall har fört till de allt bestämdare resultater, som tagit form i den allt medborgerligare uppfostran som äfven folkskolan bedrifver. Men problemet är ännu långt ifrån sin sjelfständiga lösning hos de flesta europeiska folk; och förr än det kommit derhän, är folkskolan, hur val den för öfrigt än må tillgodoses, icke någon pålitlig garanti för ett folks uppfostran i den riktning, som kan möjliggöra ett förbund mellan fria sjelfistyrda folk.
Religionen är den rätta uppfostrans grundkraft. Utan densamma bUr all uppfostran onatur, bUr den förderflig missbildning, blir stympning och förvridning. Men sann religion kan ej tänkas utan frihet; och en kyrklighet, som är exklusivt konfessionel och uniforme-
5
Källa: Internet Archive ·