Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

64 OM FOLKUNDERVISNINGEN I SYEBGE.

hufvudplatsen, än på inassans allmänna undervisning i det första nödvändiga. I Sverge särskildt är förhållandet i detta fall detta, att staten på de 13,000 manliga lärjungar, som besöka de skolor, hvilka forberedas för universitetet, offrar lika mycket som på de 500,000 manliga och qvinliga lärjungames första nödvändiga och allmänna undervisning. Att detta icke är rättvisa, måste snart blifvra allmänt insedt. Det måste komma till en rättvisare bestämmelse, till ett efter de nyår sociala förhållandena afpassadt afvägande af statens uppoffringar i ^detta fall, och detta, enUgt vår förmening, i den riktning, att den mera speciella undervisning, hvilken bereder speciella framtida fördelar vare sig på yrkesvägen eller embetsvägen, måtte alltmer och mer bekostas af lärjungarne eller deras föräldrar och målsmän sjelfva; men att derimot den undervisning, som måste vara gemensam för alla såsom grundläggning för all bildning, måtte bekostas af staten. Staten har, med andra ord, att tillgodose sjelfva bildningens rot, d. v. s. folkundervisningen, och vårda dess högsta blom, med hvilket senare uttryck vi afse dess pligt att vårda och understödja vetenskap och konst i deras oegennyttiga sträfvanden. All den mellanliggande undervisningen bör staten endast hafva att understödja, såvidt som det gifves fattigare föräldrar och målsmän, hvilka icke hafva råd att bekosta bättre begåfvade barns undervisning i de till examina och betyg och bestämda fördelar förande studier.

Detta är den grundsats, enligt hvilken skolans sociala reform efter vårt förmenande bör genomföras. Staten kan ej hafva råd att sträcka sina uppoffringar längre, och dess ingripande bör icke heller sträcka sig längre, så framt icke de gamla sociala orättvisorna skola fortfara långt efter det att de sociala förhållanden, hvarpå de grundades, upphört att bestå. Må sålunda staten, för att endast anföra ett exempel, vårda sig om de klassiska språkens studium såsom hörande till den högre bildningens upprätthällande och förkofran, detta endast för såvidt som detta studium bedrifves oegennyttigt vetenskapligt utan afseende på derigenom möjligen åtkomlig befordran i yttre måtto. Vilja föräldrar och målsmän för öfrigt uppfostra sina barn i klassiska studier står det dem naturligtvis fritt; men staten har icke att bekosta dessa studier såsom examensstudier annat än undantagsvis i form af understöd åt utmärktare anlag och sedan ynghngen eller flickan hunnit så långt i ålder och i allmän bildning, att dessa anlag kanna anses vara af gjorda.

Till lösningen af den sociala skolreformens problem hörer slutligen också att bereda det qvinliga slägtet samma rättvisa eller samma förmåner som det manliga i fråga om allmän uppfostran. Denna del af problemet, lättare att lösa såsom den borde vara, närmar sig hos oss med stora steg ett afgörande. Men äfven i detta fall måste problemet