Sida 63
Om folkundervisningen i Sverige
OM F0LKUND£ByiSNIN6£N I SVEB&E. 63
daning, dess praktiska anlag såväl som dess teoretiska, dess förmåga att en gång uppfylla äfven medborgerliga värf. Rörelsen i detta fall är redan på god väg. Äfven i folkskolorna gymnasticeras och exerceras, bedrifvas öfningar i trädgårdsodling och teckning o. s. v. — Den fosterländska och medborgerliga andans väckande börjar blifva föremål äfven för folkskolans verksamhet; och den nya andan i dessa skolor visar redan sin återverkan på hela det öfriga skolväsendet, på hela det medborgerliga och sociala lifvet.
Den strid hos oss rörande skolan, som, redan börjad vid de gamla ståndsriksdagarne för fyrtio . år sedan, upptagits vid den nya på allmänna val grundade tvåkammarsriksdagen, har väl ännu icke hunnit längre än till uttalandet af de allraminsta fordringar, framtiden stäDer på skolan. Det gamla formalistiska systemets män förmå dock icke bibehålla sin säkerhet. Äro ock framtidens förkämpar ännu få, — deras åsigters seger kan dock icke förblifva oviss. Mycket, ja det mesta beror härvid naturligtvis på de allmänna konjunkturerna så i kyrkligt, politiskt och socialt som ekonomiskt afseende. Men sådana dessa for närvai*ande arta sig, så försvagad som den intoleranta statskyrkan bhfvit, och så stark som^ den politiska och sociala utveckUngen blifvit i riktning af medborgerlig frihet och sjelfstyrelse, och så starka fordringar, slutligen, som den närvarande både allmänna och enskilda hushållningen i deras närvarande trångmål ställer på skolan att medverka till uppfostrandet af slägten, mägtiga af den förkofran, som grundlägger och bibehåller både allmän och enskild sjelfständighet, — har man större anledning än någonsin att hoppas uppå att timman skall slå, då de vilsna viljorna måste sluta sig tillsamman om den skolreform, som måste blifva en nödvändig följd af alla de reformer, som under de sista femtio årens fredslugn förts till en lycklig lösning.
Det är två problemer denna skolreform förnämligast har att lösa. Det ena är ett afgörande i fråga om den uppgift staten har att uppfylla vid uppfostran och undervisning; — den andra är ett närmare bestämmande af skolans pligt att uppfostra i och genom den undervisning den hedrifver.
I förra fallet föreskrifves reformen af den sociala utvecklingen under det sista århundradet; i senare fallet fomämUgast af den ställning kyrkan konunit att intaga och bör intaga i förhållande till det medborgerliga lifvet.
I socialt afseende har samhället alltmera blifvit homogent demokratiskt sinnadt. Staten har ait rätta sig derefter i fråga om sitt ingripande i den aUmänna uppfostrans värf. Sådana förhållandena nu i allmänhet äro, ofrar staten jemförelsevis betydligt mer på ett fåtals uppdrifvande till den högre bildning, som består i examensläsning, i 8. k. hmnaniora, hvaribland de döda klassiska språken ännu intaga
Källa: Internet Archive ·