Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

NUTIDENS KOMMUNIKATIONEK. 77

— ^Liverpool-banan öppnades. I början stötte den nya idén på många svårigheter och starka tvifvel om sin national-ekonomiska nytta. Det var isynnerhet de engelska jordegame som motsatte sig de nya vägame såsom ett ingrepp i deras rätt till jorden. Äfven arbetame befarade att deras industriella intressen skulle lida. Småningom vann dock en bättre insigt rum, och nu började jemvägsanläggningame taga fart i England. »De engelska jemvägarnes historia», säger den förut af oss citerade E. Behm, »kan särskiljas i fem perioder: 1. Försökens period från år 1820 till 1830; 2. barndomens period, 1830—1845; 3. jemvägmaniens period, 1845 — 1848; 4. perioden för de stora kompaniemas konkurrens, 1848 — 1859; och 5. de stora företagens period sedan år 1859.» — Det storbrittanniska jemvägsnätet, omfattande 2,882 geogr. mil banlängd, visar oss att i sjelf^a England de flesta banor ha en riktning emot metropolen London. Dock är äiVen å andra sidan tillika hvarje större och mera betydande stad en centralpunkt för sig. Den princip som genomgår banomas anordning karakteriserar landets politiska och sociala förhållanden. I England inrymmes en rättvis betydelse åt alla vigtigare punkter, och det trots hufvudstadens verldsställning. Så ha t. ex. Liverpool och Manchester ganska väl vetat att göra sig gällande, det förra såsom landets kommerciella, det senare såsom dess industriella hufmdpunkter, medan hedersmmmet inrymts åt London, Englands och verldens största penningemarknad. Alla Englands jemvägar äro privatföretag. I det centraUserade Frankrike och det jemväl romaniska Spanien sammanlöpa alla linier i Paris och Madrid; Italiens och Tysklands jemvägssystemer bära tydliga spår af dessa länders först nyligen upphäfda politiska splittring, och i Belgien synes tydligt att landet har flere lika vigtiga städer att uppvisa. Nordamerikas jemvägar vitsorda genom sina talrika centralpunkter den federativa oafhängigheten. Sålunda har folkegendomligheten i hvarje större samhälle äfven påtryckt de modema kommunikationeraa en likhetsstämpel med det poUtiska och sociala lifvets öfriga, former. — I de flesta länder har staten tagit initiativet vid jemvägsanläggningame, men småningom antingen öfverlemnat desamma åt bolag eller concessionerat nya dylika. Äfven garantier från statens sida för en viss ränt4 å de i jemvägar nedlagda kapitaler förekomma i stor skala samt ha i icke oväsenthg mån bidragit att lifva företagsamheten. Denna princip har isynnerhet i Frankrike, sedan år 1859, blifvit rådande. Staten garanterar nämligen i sistnämnde land kapitalets amortering och ett minimum af ränta. Det skulle föra oss för långt att här genomgå alla de system och principer som i de skilda ländema följts vid jemvägsanläggningame; vi inskränka oss till att lemna en statistisk öfversigt af jemvägames banlängd i de skilda ländema och invånartalets förhållande dertill, enligt Behm: