Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

88 NATI0NAL1TBT8P0LIT1K FÖR BTTHUNDRA8EXTI0 AR 6EDAN.

hur liflig förbindelsen var mellan Skotland och Frankrike, medan en folkrakning år 1567 af alla i London vistande främlingar visar, att hela antalet skottar derstädes ej öfversteg femtiåtta.

Så kom reformationen: katolicismen föll, grundligt i Skotland, delvis i England, men qvarstod i Frankrike. Härigenom slogs en de lika intressenas försoningsbrygga mellan skottar och engelsmän, medan de förre aflägsnades från Frankrike. Man såg nu under Elisabeth de forna arfBenderna kämpa vid hvarandras sida mot fransmännen, liksom de gemensamt väpnade sig mot Filip II:s generaler. Jakob VI afvisade alla tillskyndelser att begagna sig af Englands trångmål för att af Elisabeth utkräfva hämnd för sin moders tragiska död: det nordliga riket rustade sig, lika väl som det sydliga, mot den spanska Armadan. Han visste väl — skref han till Elisabeth — att han af de katolska främlingarne ej kunde vänta annan gunst, än Odyssevs i Polyfems håla, att bli uppäten sist. Efter den stora drottningens död åvägabragt« Englands ledande män båda rikenas förening under samma spira, genom att kalla Maria Stuarts son till Elisabeths efterföljare på tronen.

Men det var blott en personalunion, som 1603 slöts mellan England och Skotland. Från detta år, som äfven såg Irlands eröfring fullbordad och som visserligen är en af de vigtigaste epokerna i den engelska historien, daterar sig icke det britiska väldets storhet. ^jiDen dag, då Jakob intog tronen, nedsteg vårt land» — säger Macauley*) — »från den rang, det dittills innehaft, och började betraktas såsom på sin höjd en magt af andra ordningen.» Dragande sig tillbaka från de europeiska angelägenheterna, var England i ett par mansåldrar sysselsatt att mot furstemagtens ambitioner skydda, befästa och trygga sin fäderneärfda medborgerliga frihet; derpå följde real-unionen med Skotland. Och från den stunden var storhetens mägtiga grundval lagd. Dermed nekas ej vigten och betydelsen a,f det förarbete, som ligger dels i personal-unionens afslutande, hvarigenom den dynastiska rivaliteten upphörde att utgöra en källa till folkfien(Jskäp, dels i åtskilliga direkta åtgärder — såsom gemensam infödingsrätt — dels och slutligen deri att Jakob YLs (I:s), af sådane män som en Francis Bacon stödda, planer till en fullständig förening kastade ut unionstanken såsom ett frö i folkmeningens jordmån. »Hvad vi kunna kalla den internationella fiendtlighetens kodex, dessa talrika förordningar som behandla denna ös nordliga bebyggare såsom främlingar och fiender, afskaffades fullständigt» **). Så återstäldes ett fredligt och försonligt förhållande mellan de båda folken, och med detta till bakgrund kunde sedan deras konstitutionella sammansmältning lättare försiggå, när omständigheter inträffade som tvungo tankar och sinnen att allvarligt sysselsätta sig med den redan gamla planen. Och derhän kom man, sedan handels-rivaliteten mellan båda rikena, engelsmännens fruktan för skottarnes kolonisationsförsök på näset vid Panama och de senares harm öfver företagets misslyckande, låtit den gamla fiendskapen åter uppflamma och ledt till utmaningar från ömse sidor: skotska parlamentet voterade 1703 en »säkerhetsakt», som öppnade väg för olika tronföljd och unionens upplösning, hvilket två år senare af engelska parlamentet besvarades med ett beslut, som förvägrade skottar, hvilka

*) A. 8t, T, 68.

**) Henry Hallam: Constitntional History of England. London 1850. I, 310.