Tillståndet i Frankrike före revolutionen 1789

Men efter Voltaire kom en skara efterföljare, de s. k. Encyklopedisterna, hvilka förnekade sanningen och nyttan af all religion öfverhufvud och trodde, att frigörelse från tron på en annan värld skulle göra människorna lämpligare att vara lyckliga i denna. “Det skall komma det ögonblick,“ säger en af dem, “då solen på vår jord endast skall lysa öfver fria människor, som ej erkänna annan herre än sitt förstånd; då tyranner och slafvar, prester och deras enfaldiga eller hycklande värktyg blott skola finnas till i historien och på teatern; då man endast skall sysselsätta sig med dem för att beklaga deras offer och för att passa på att känna igen och trampa under förståndets fötter broddarna af vidskepelsen och tyranniet, om de någonsin våga visa sig igen.“

Jämte kyrkans och presterskapets tvång var det sålunda ock despotismens man ville afskudda. Äfven åt samhällsfrågorna egnade upplysningsfilosoferna sina forskningar. Den förnämsta af tidens författare inom detta område var kanske Montesquieu (läs mångteskjö) (1689—1755). Inom samhällsvetenskapen arbetade han på lösningen af frågan, huru medborgerlig frihet säkrast skall vinnas och skyddas i ett land. Och han visade, att odelad makt i händerna på en person eller myndighet är oförenlig med värklig frihet. Makt måste begränsa makt, för att den ej skall missbrukas. I detta syfte uppställde han sin teori om de tre statsmakterna: den värkställande, den lagstiftande och den dömande, hvar och en själfständig inom sitt område, men på samma gång begränsad af de andra. Montesquieu hade gjort bekantskap med och var genomträngd af den djupaste beundran för den engelska statsförfattningen, hvars parlamentariska regeringssätt och kommunala själfstyrelse han önskade se öfverförda till Frankrike. Hans åsikter, alltid framställda i den mest genomarbetade och eleganta form, måste genom sitt yrkande på folkviljans hittills förbisedda rätt att göra sig hörd väcka stort uppseende i det despotiskt styrda Frankrike. När revolutionens statsmän sökte ge Frankrike en författning, som skulle trygga den nyvunna friheten, visade de sig vara Montesquieus lärjungar och bemödade sig att förvärkliga hans teorier.