Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

678 TELEFONEN OCH MIKROFONEN.

nyare telefonsystem, t. ex. Dolbears samt Gibloney-Thomsons man tillämpat dem för detta ändamål.

348. Grays telefoner. - Af ganska stor betydelse i telefoniens historia äro de uppfinningar, som härröra af Elisha Gray i Chicago. Denne uppfann år 1874 en musikalisk telefon, hvilken i vissa hänseenden liknar Reis7 förut omtalade, men med väsentliga modifikationer. Här användes nämligen såsom receptor en följd af resonnanslådor, med däröfver anbragta elektromagneter, hvilka såsom ankare hafva järnblecksskifvor, i samband med hvar sin resonnanslåda och vibrerande i harmoni med densamma. Medelst en enda tråd Öfverfördes strömmarne från den såsom ett slags klaver med sexton tangenter anordnade afsändningsapparaten, och de musikaliska ljud, som med denna frambragtes, kunde på detta sätt återgifvas med den mottagande apparaten. - Två år senare uppfann Gray ett instrument, afsedt att öfverföra menniskorösten genom en telegrafledning, så att verkliga samtal skulle kunna försiggå på stort afstånd. Vi se här för första gången bestämdt och allvarligt angifvet det syfte, som numera telefonen uppfyller, fastän visserligen på annat sätt, än det Gray ville använda. Denne utgick från den åsigt, att det verksammaste medlet att genom en apparat återgifva menniskoröstens vexlande ljud är att göra bruk af en diafragma eller hinna, hvars dallringar föranleda fluktuationer i den elektriska strömmens styrka. För den skull begagnas såsom afsändningsapparat ett bägareformigt kärl, hvars botten är en tunn hinna, t. ex. af pergament, i stånd att återgifva de olika tonerna. Från hinnans midt ned-står en liten metallstång, hvilken nedgår i ett kärl af glas eller något annat isolerande ämne, hvilket innehåller vatten eller en annan vätska, som utöfvar stort motstånd. En elektrisk ström från en stapel genomgår stången och ledes från dennes nedra ände till vätskan, hvaraf ett tunt lager passeras på väg till en metallisk ledning i glaskärlets botten. När hinnan vibrerar, höjes eller sänkes motallstången något och till följd häraf blifver det af strömmen genomgångna vätskelagret högre eller lägre, således dess motstånd större eller mindre. Strömmens styrka kommer därvid att förminskas eller ökas, och dessa förändringar ega rum på det sätt, som hinnans vibrationer bestämma. Om nian talar vid den uppåt vända mynningen af det bägareformiga kärlet, bringas af ljudvågorna hinnan i vibration, hvaraf uppstår en följd af vexlingar i strömstyrkan. Dessa fortplantas genom ledningen till mottagningsapparaten, hvilken har ett slags resonator, ungefär sådan Helmholtz använder den för ljudets analys, men däri är en hinna utspänd tvärsöfver. På hinnan är ett stycke mjukt järn fästadt.