Sida 680
11. Telefonen och mikrofonen
680 TELEFONEN OCH MIKBOFONEN.
I själfva verket kan man såsom en vigtig upptäckt anse Bells iakttagelser, att en vibrerande järnskifva framför en elektromagnet, hvars järnkärna blifvit ersatt med en stålmagnet, är i stånd att i elektromagnetens trådlindningar frambringa inducerade strömmar af tillräcklig styrka för att åstadkomma märkbara verkningar och att därmed återgifva ljudet, till och med på betydande afstånd. Vi betvifla, att någon fysiker skulle på förhand ansett detta sannolikt. Den misstro de första underrättelserna om de af Bell funna resultaten väckte hos vetenskapsmännen i Europa och hvilken först försvann, sedan dessa själfva kommit i tillfälle att pröfva den nya apparaten, visar bäst upptäcktens nyhet och betydelse. Man får dock icke föreställa sig att ljudets öfverförande medelst elektricitet ovilkorligen erfordrar på så sätt alstrade strömmar. Vi skola finna, att jämväl galvaniska strömmar härför mycket väl kunna användas. Äfven Bell gjorde bruk af sådana, icke blott vid sina första försök med telefoner, utan äfven sedermera vid en apparat, liknande Grays förut omtalade, vid hvilken vexlingarna i strömstyrkan åstadkommes genom att införa ett vätskelager med föränderlig höjd i ledningen. Men den synnerliga enkelhet, som utmärker den vanliga telefonen enligt Bells system, härrör väsentligen af nyssnämnda upptäckt.
En annan omständighet, som Bell i sin patentansökan särskildt betonar såsom af stor vigt i fråga om öfverförande af artikulerade ljud, är skilnaden mellan pulsatoriska och undulatoriska strömmar. Han betecknar en ström såsom varande pulsatorisk, om däruti eger rum en följd af plötsliga eller ögonblickliga förändringar, hvaremot de undulatoriska strömmarne karakteriseras af de gradvisa vexlingarna i strömstyrkan, analoga med dem som försiggå hos luftens täthet till följd af en pendels oscillationer. Bell framhåller att endast genom de sistnämnda strömmarna artikulerade ljud kunna öfverföras, och alla de telefoner han konstruerat lämna sådana strömmar.
De första af Bells telefoner voro anbragta på en träskifva för att ställas på ett bord. Handtelefonen, i hufvudsak anordnad sådan den, ehuru visserligen på flerahanda sätt modifierad, merendels ännu begagnas, konstruerades år 1877. Fig. 386 visar dess utseende. Den utgöres af en liten dosa af trä eller ebonit, försedd med ett handtag, i hvilket finnes en magnet eller, såsom figuren visar, två magneter med de liknämniga polerna åt samma håll och förlängda med ett polstycke af mjukt järn; vidare kring detta en rulle öfverspunnen koppartråd, omgifvande den åt dosan vända polen af magneten eller magnet-systemet, och slutligen membranet, en skifva af tunt järnbleck, anbragt så, att hon kan vibrera tätt intill nämnda pol. Koppartrådens diameter och antal hvarf böra vara afpassade efter af-
Källa: Project Runeberg ·