Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

dynamo skall kopplas direkt på en turbin med horisontal axel och är afsedd att lämna c:a 115 volt och 1200 ampère.

Tillverkning af soda kan äfven ske medelst elektricitet, och utan tvifvel blifver här ett vidsträckt fält öppnadt för dennas tillämpning, om kostnaden för strömmen kan tillräckligt nedbringas.

Yi anföra en nyligen gjord anläggning af detta slag vid Snodland i England. En koksaltlösning underkastas elektrolys, hvarvid kaustiskt natron erhålles vid katoden och klor vid anoden. Elektroderna äro i olika celler af sönderdelningskärlet åtskilda genom ett qvicksilfverlager. I klorcellen finnes kolanoden, och den ena sidan af kolmassan bildar katoden. Natrium utfälles i qvicksilfret. Qvicksilfrets andra sida utgör anoden i den andra cellen och natrium utfälles medelst vätet, kommande från katoden. Härigenom kan det rena kaustika ämnet erhållas utan inblandning af salt.

Sockerberedniwg. Man har vid flera tillfällen försökt använda elektriciteten inom sockerfabrikationen för sockrets raffinering, men då man ännu icke kommit till några resultat af verkligt teknisk betydelse, inskränka vi oss att antyda denna tillämpning.

Behandling af alkohol med elektricitet har icke utan framgång blifvit försökt inom industrien. Sålunda har Naudin i Rouen begagnat sig af ett förfaringssätt för alkohols rektifikation, grundadt därpå, att sedan alkoholen blifvit tillsatt med en ringa mängd svafvelsyra, får strömmen från en dynamomaskin genomgå densamma. Men alkoholen behöfver sedermera förbättras genom att utsättas för inverkan af luftens syre. För att påskynda detta begagnar man sig hos Teilliard i Tournus af ozon, som framställes på elektrisk väg medelst en af Broyer och Petit uppfunnen apparat.

Rening af vatten. Man har gjort flera försök att på elektrisk väg befria vatten från dess föroreningar af organiskt ursprung. Sålunda har man försökt rena dricksvatten genom att elektrolytiskt sönderdela en del däraf mellan en järnanod och en kolkatod, hvarvid den bildade järnoxiden förenar sig med de i vattnet befintliga organiska ämnena. Den bildade gelatinösa olösliga massan utfälles.

Desinfektion af kloakvatten medelst elektrolys har man äfven i vidsträckt skala försökt. Sålunda har man i London tillämpat Websters metod, efter hvilken elektrolysen försiggår mellan järnelektroder och där 30 mgr. af järnet upplöses per liter af de behandlade ämnena. Kloakvattnet rinner i en lång kanal med grupper af järnplåtar ställda parallelt med väggarna och på ett ringa afstånd från hvarandra. Plåtarne gifvas ömsevis positiv och negativ potential med 2½ volt