Read Runeberg

Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

Originalsida 798
Originalsida 798
Originalsida 798
Originalsida 799
798–799

Sida 798

IV (§ 168). Beräkning af dynamomaskiner för likriktad ström

798 TILLÄGG.

för smidesjärn. Dessutom aftager för dessa magnetiska ämnen /ii när mättningsgraden växer, så att man kan anse ^ som en funktion af Z eller af m J. Man kan äfven beräkna den magnetiserande kraft, som erfordras för att framkalla antalet kraft-linier Z uti den del af den magnetiska ledningen, som man, tager i betraktande. Den blifver nämligen

T 10 IZ 10 7 Cf N

mj=*~ ---- - = --.?. f(« )

4jr A/LI 4rc v lj9

där f (0J betecknar en funktion af antalet ^ kraftlinier per qv.-cm. af tvärskärningen.

För en grafisk bestämning kan man för de järnsorter, som man använder vid dynamomaskiner, konstruera magnetiserings-kurvor (se fig. 101, sid. 187) med eqvationen

, 4n mJ

fOi)= -JQ . -y- ....(3),

där abscissorna uttrycka eqvationens högra led och ordinatorna angifvas genom motsvarande värden å #r Har man på grund af eqv. (1) bestämt 0±=Z:A, gifver sedermera magnetiseringskurvan motsvarande värde å mJ, multipliceradt med

YTT - -T, och man far således det sökta värdet å m J genom att

U . 10

multiplicera den uppmätta abscissan med -. - 1. Man gör en

'db'7^

dylik bestämning för samtliga delar af den magnetiska ledningen samt tager summan af de erhållna produkterna, hvilken lämnar det erforderliga antalet hvarf-ampére för elektromagneterna.

Eqv. (1) och (3) möjliggöra således beräkningen af trådlindningen till elektromagneterna, så framt magnetiseringskurvorna äro en gång för alla konstruerade och A, l, N, n och J bestämda.

Härvid äro dock flera omständigheter att uppmärksamma. Hvad först beträffar arean A har man att därför införa de olika tvärskärningarna vid skilda delar af kraftliniernas väg. Men vid luftlagret mellan polytorna och induktorn eger en spridning rum, hvarigenom värdet på A i verkligheten blifver större än motsvarande del af polytan. Enligt Fischer-Hinnen kan man vid slät yta hos induktorns järnkärna införa såsom värde å A hela den del af denna yta, som svarar mot antalet polpar p^ så att i detta fall man skulle sätta

nDL

då D är järnkärnans diameter och L hennes längd i cm. Använder man tandade eller med hål tätt under ytan försedda

Källa: Project Runeberg ·