Sida 26
Dis
a
Ett språkligt intyg om fsv. dyrkan af disir träffas i det bekanta ännu brukliga namnet på en marknad i Upsala Bistingen, Bisaping i UL., dysœthing DS DI (1322), disathmg V (1344), särskildt om härmed sammanhålles Ynglingasagans berättelse om dísablót, disarsalr i Upsala, k. 33.
Ordet ingår vidare i mansn. tesalfr L. 169 (UFT), som trots det egendomliga e ej synes kunna förklaras på annat sätt än såsom Disalfr. I kvinnon. är dis en rätt vanlig beståndsdel. *) Ensamt förekommer det såsom namn L. 1074 (ack. tisi); den svaga formen tisa träffas L. 813; jfr ock Olla Bysa de Voypala Fini., DS IV (1340), så framt man ej här har ett sammansatt namn, ett ursprungligt UUardisa. Dessutom har jag träffas det i följande namn:
Adis. Så DS Hl, 102. Däremot har L. 151 enligt Dyb. (I, 202) ej adis, såsom man förut läst, utan aj&is.
Frödis: frau tis Dyb. II, 197.
Hialmdis: hialmtis L. 774 (UFT).
Holmdis: hulmtis L. 70 (UFT), 434 (UFT; samma kvinna som på 434 nämnes ock 433 och 439); hulmtisi(?) (ack.) L. 393 enligt UFT.
HœpinÆBjWw- dis: haýintis L. 788 enligt UFT; hi^intis **) L. 724 (Dyb.) Jfr ock nutrici mee Hidhindisi
(dat.) DS IV (1329).
Opindisa: o/antisu (ack.) L. 1005.
Aemdis: erntis L. 724 enl. Dyb. Gen. af ett svagt Aerndisa synes ingå i Byrgir Aendyso SRP (1393).***)
Ödis: aiitisi (ack.) L. 745 enl. UFT (L. läser antisi); Ödiis i Bywdby, Sdm., SRP (1400).
Dessutom förekommer det stympade ... ntisa (nom.)
L. 1125.
I några ortn. synes dis ingå. Så i Bysebodhum DS II, 569 (1309) samt i de nysv. Bistorp, Rvstad Ög., Bisdala,
*) Med afseende på dis här begagnadt såsom senare led må jämföras s. 25, noten 2. Såsom Freudenth. s. 2 anmärker, synas åtskilliga af de regler fór poetisk omskrifning, som i Snorra-edda abstraherats ur “hufvudskaldernas" språkbruk, mer eller mindre omedvetet hafva följts vid bildandet af sammansatta nomina propria.
**) Syster till erntis.
***) Hvad bruket af gen. vidkommer, kan jämföras det i samma bref förekommande namnet Olawcer Abiöma.
Källa: Project Runeberg ·