Sida 41
det på Nuckö brukliga namnet på onsdagen. Jfr Russwurm I, 132 f., hvarest äfven omtalas sägnen, att Oden med sina skatter ligger begrafven på ett ställe på ön.
En sv. ort Odhinstum, hvars läge jag ej kan närmare bestämma, nämnes Silfverst. D. I, 409.
Odens tillnamn.
I den isl. literaturen förekommer en högst betydande
mängd sådana. Till några af dessa kunna med mera eller
mindre sannolikhet sv. motsvarigheter uppvisas. I de flesta fall är det dock svårt att med full visshet ådagalägga öfver-
ensstämmelsen.
Ett mot isl. Gautr svarande Göter anses af Säve, Gudan. 76 ingå i namnet Gösta, äldre Gözstaver, Göstaver (Rdq II, 263; i de gamla diplomen vanligen latin., t. ex. Gødstauus
DS I, 453, Gøzstawus III, 16, Gøstams I, 140; bärafdetnu
vanliga Gustaf). Denna härledning passar val samman med senare ledens betydelse; “Odens staf*4 var en för de gamle nära liggande omskrifning fðr spjutet, och namnet blefve således ungefar liktydigt med Asger. Den synes därför vara att föredraga för sammanställningen med folkn., hvilken for öfrigt träffas redan bos Peder Swart, som tolkar Gustaf Vasas namn
••
(“Götstaff“) Baculus Gothorum. — Afven i några andra namn
såsom Göte (t. ex. DS III), Götar (latin. Gøtarus DS III), Götmar SRP, Götulver, DS IV träffas ett Göt-, som här dock kan sammanställas med folkn. Sammanhang med Odens ifrågavarande namn för dylika bildningar antar Maurer, Bekehrung II, 50 not. 19. Att på likartadt sätt bildade namn förekomma äfven på ty. ståndpunkt, bevisar åtminstone ej omöjlighet af dylikt sammanhang, då spår af Gaut som gudan. finnas i Tyskland; se Grimm 345.
Möjligt är vidare, att det i några ortn. ingående Göts-syftar på Oden. Sådant kan t. ex. vara fallet med Gözstadha, Styffe (1393), nu Gösta, Vånga, Ög. Men man kan här ock tänka på mansn. Goter, isl. Gautr (egentligen väl ett som
