Sida 81
I Snorraeddan heter det: “eitt gras er svå hvitt at jafnat er til Baldrs brdr“. Man träffar ock i södra Sverge liksom i andra skandinaviska länder på några växter (Anthemis cotula, Pyrethrum inodorum, Matricaria m. fl.) namn, som förutsätta grundformen baldersbrå. Rietz uppger från Bl. ballerbrå, från Sk. baldersbrå (väl en normaliserad form), ballersbrå, ballerbrå; Hyltén-Cav. I, 285 från Sk. ballingsbro, från Sk. och Värend balsebro. Runa 1849 s. 21, där denna växts namn
omtalas, heter det: “För närvarande äro nästan blott vräng-ningar deraf gängse, såsom: Ballensbro, Balsebro, Barbro m. fl.“ — Härmed kan man jämföra de hos Aasen anförda no. formerna balder-, baldur- braa, balderblom m. fl., nyisl. baldurs-brå, fårö. Baldurs braa (Runa).
I ett rim, som Runa 1842 s. 44 anföres efter Wessman
och Sjöborg, förekommer namnet Balder, och det synes ej osannolikt, att bäri innehålles en fördunklad hänsyftning på striden mellan Balder och Höd. Visans ålder synes dock ej kunna närmare bestämmas.
Ovisst är, om mansn. sttifbaltir L. 734 har med gudens namn att göra. Om Balders namn ingår i ortn., är ej fullt
säkert. Baldræstum (dat.) DS III, 221 (1315), nu Ballersta, Halla, Sdm., torde höra hit; måhända ock Baldringe s., Sk. Jfr Palkm. 108. — Nuv. Ballersta, Kumla, Ner. hette förr Baldastom (dat), SRP (1375), och Ballersberg, Ukna, Sm. Baldesberg, SRP (1383), hvarigenom deras sammanhang med gudan. blir tämligen tvifvelaktigt. Nysv. namn, som möjligen kunde ifrågakomma, äro Ballersjö, Åsbräcka, Yg. och Balderum, Vånga, ög. Grimm nämner 1210 ett Baldursberg (?) i Sk. Freudenth. anför från år 1667 Balderö, Sund, Åland. Balders-näs, Steneby, Dalsl. är väl en ung form; Lignell anför sidoformen
Ballnäs.
