Sida 27
Ragnvar: (mansn.): Ranguar i Wbby, Upl., SRP n.
2813 *) Jfr ock formerna Ra g var, Ravar i reg. under Ragnar.
Ragnvi: raknvi L. 504 (Dyb).
Ragnviper: rahnvijbr L. 200 (UFT). Namnet förekommer flerestädes i SRP t. ex. Ranguidher n. 3034, Rag-uidher n. 2931, Rawidh n. 2743. Den latin, formen Rangui-dus träffas DS 1H, 102, 270, Rangwidus V, 680.
Ragnpruper (kvinnon.): raknpmpr L. 926. Ragnælver (kvinnon.): raknilfr L. 378 (UFT); rahnilfl (ack.) L. 122. Hit hör ock Ranghélf socrus As-mundi fabri DS II, 230 (1297) och Ragnælf filia Hæmingi m (1312). — Jfr Asælver.
Möjligen kan ock ranbearn L. 288 (enligt UFT, där
namnet emellertid tolkas Rannbjörn) höra hit. — Mansn. Rag-leff SRP n. 981 synes stå för Ragnlever.
I några få namn förekommer omljudd vokal. Så i det
latin. Regnerus DS I, 140 (om en abbot i Nydala), II, 684; jag vågar ej afgöra, om det skall återge ett Rcegnir eller Rœg-nar. — Med afseende på andra kan man tveka, om dé äro af svenskt eller främmande ursprung; det förra kan åtminstone vara fallet med kvinnon. Rceghinmop, som latin, förek. såsom Reghimodis DS IV, 63, Rœghinmodis V, 676 (afskr.); samt med Rœghinmunder: (r)ikinmu .. L. 581 (UFT) samt
%
Reginmot L. 1636 (med munkstil; med runor skrifves samme mans namn.. ikinmon/?).
Rå (Råd).
Hákonarmál v. 18 förekommer om gudarna uttrycket råå ött ok regin. Att äfven ett fsv. rap på samma sätt varit brukligt, vågar jag sluta af sv. neutr. rå, mytiskt väsen (t. ex. sjö-, skogs-rå). Det synes mig nödvändigt att med Ihre etymolo-giskt sammanföra detta ord med vb råda. Dels förekommer
*) I reg. anses detta felskrifvet fór Rangnar; detta synes dock ej nödvändigt att anta, då man i Hårbar^sl v. 16 har Fjölvarr, och således nord. mansn. på var verkligen förekomma.
